Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 8, 29 nov. 1929
- Wigforss, Ernst: Arbetslösheten och den enskilda företagsamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
ERNST WIGFORSS
liberalt håll är vanligt och större än t. ex. den stora skattekommittén,
Colwynkommittén. Inte som om han skulle anse någon minskning i
hela skattetrycket för närvarande möjlig, men han vänder sig mot
vissa former som verka onödigt hämmande på expansionen. Så
vidhåller han, trots Colwynkommitténs avvisande hållning, tanken
att göra skillnad mellan de vinster som "sparas" och de som
"konsumeras". Utan tvekan anser han kapitalbildning "inom
företagen" för den allra lämpligaste formen. Han diskuterar inte ens
den annars nära till hands liggande frågan, om inte detta är att
undandra en stor del av kapitalet från den fria prisbildningens
reglerande inflytande. Aktieägarna hindras ju att fritt välja de bästa
möjligheterna till placering i "fria marknaden".
*
Vad kan göras positivt? Clay tar först upp frågan om direkta
allmänna arbeten, som just i år före parlamentsvalen fått en sådan
aktualitet. Han diskuterar skälen för och emot, granskar
uppfattningen, att staten minskar lika mycket på arbetstillfällena genom
att dra kapital från enskilda företag, som den ökar arbetstillfällena
genom egen verksamhet. Liksom de liberala och arbetarpartiet
underkänner han denna ståndpunkt principiellt. Men han betraktar
dessa arbeten, när de falla utanför den tidigare ramen för offentlig
verksamhet, som extraordinära åtgärder, vilka inte få vända blicken
bort från huvuduppgiften att få de stora industrierna på fötter.
Slutkapitlet ägnas åt möjligheterna att vinna detta mål genom att
nedbringa produktionskostnaderna. Det är nämligen den enda
utväg som erbjuder sig. Men den är så mycket besvärligare som det
"inte bara är nödvändigt att minska produktionskostnaderna i en
förut okänd omfattning utan också att åstadkomma minskningen på
ett alldeles nytt sätt." Så slutar nämligen diskussionen om de
hittills praktiserade metoderna. Antingen man gillar eller ogillar det,
är vägen till lönereduceringar stängd. Där den försökts har den
inte lett till uppmuntrande resultat. Företagens skulder kunna inte
genom nedskrivningar reduceras tillräckligt snabbt, synes Clay
mena, och att sätta i gång en ny inflation är uteslutet. Vad återstår ?
Rationalisering heter den följande avdelningen och
rekommendationerna följa de vanliga linjerna. Sammanslutning, specialisering,
standardisering, ny utrustning, bättre organisation. Motståndet
möter hos trögheten och vissa enskilda intressen. Man kan inte hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:35:59 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1929/0468.html
