Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Svanberg, Victor: Thomas Manns ironi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
VICTOR SVANBERG
stoj. Han får tidigt sitta till bords med de stora på
släktmiddagarna, men han dignar under lyxen. Han skall skåla med alla
runt bordet, men när faderns blick söker hans, fäller gossen sina
tunga ögonlock över blåaktigt bleka kinder.
Den degeneration, som Thomas Mann skildrar, är som man ser en
stillsam, vardaglig degeneratioÆi. Det är ett stycke organisk
utvecklingshistoria. Varje livsform har enligt evolutionsteorin ej blott en
naturlig uppkomst utan också en naturlig upplösning. Mann har
skildrat ett sådant förlopp med övertygande trovärdighet. Till hans
gynnsamma förutsättningar hör, att den livsform, han varit
förtrogen med, särskilt lämpade sig till att exemplifiera
förgänglighetens makt. Av de kulturtyper, samhällshistorien frambragt, har
ingen krävt hastigare omsättning än det borgerliga välståndets
kulturtyp, börsadelns människotyp. Dess medel: profiten, och dess mål:
lyxen, äro» båda stränga herrar, som snabbt föröda sina tjänare. Det
är knappast en slump, att detta dekadensens klassiska epos skildrar
just borgerlig dekadens.
Bokens sociala värde har likväl varit omedvetet för diktaren. Han
har energiskt förnekat, att den skulle innehålla ett grand av
samhällssatir. Att t. ex. Hanno ej passar i skolan, är, säger Mann, ej
skolans skuld, lika litet som Hannos. Han är livsoduglig, däråt kan
ingenting göras. Den närliggande slutsatsen, att Thomas
Buddenbrock, och kanske till och med Hanno, kunde passat till andra
livsuppgifter, fast de ej passa till affärsmän, har varit diktaren
fullkomligt främmande. Släktens nedgång blir för honom ett fall av
allt människolivs, allt livs hårda öde. * Innan Thomas Buddenbrook
dör, har han nått den försoning, som fullkomlig resignation
skänker. På egen odödlighet har han aldrig gjort anspråk, men han
avstår nu även den odödlighet, som heter släkten. I stället för
hans sjuka Hanno skall en okänd, en son av friska föräldrar ta
hans plats och hans verk. Sådan är livets hårda lag.
Buddenbrooks är sålunda nära idealet av en naturalistisk roman,
ej blott genom sitt framställningssätt utan lika mycket genom den
livssyn, som skymtar bakom skildringen. Tvärs genom de
dämpade tonfallen förnimmer man ett fullkomligt illusionslöst, kritiskt
sinne. På livet ställas inga andra krav än de evigt växlande, dem
livet självt ställer. Thomas Mann har bekant, att hans ungdoms
kamp för en världsåskådning stannade inför Nietzsche. Hos
honom har han lärt sig att nedlägga alla transcendenta krav och ge
sig livet i våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
