Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Svanberg, Victor: Thomas Manns ironi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANNS IRONI
479
innehåller, har Mann en gång sagt, även död. Hans roman
handlar om denna förvirrade blandning.
Men i novellerna med deras koncentrerade symbolik ställas död
och liv i grell kontrast. Mest tillspetsad är den väl i Tristan.
En ung kvinna har gift sig med herr Klöterjahn, en driftig man,
affärsvän till hennes far. Han älskar honom varmt och föder
honom en son, sprudlande av liv och hälsa. Så blir den unga modern
bröstsjuk och kommer på sanatorium. Hon blir bordsgranne med
en författare vid namn Spinell, en smått löjlig pennans man, som
säger henne artigheter och njuter Wagner med henne, njuter
Tristan. Hon spelar och blir sjukare. Hennes man kallas dit och
finner henne döende. Han och skalden säga beska sanningar till
varandra. Men Wagnerspelerskans lille sooi sitter utanför
sanatoriet i sin skinande röda barnvagn och skrattar i solen.
Denna novell är ej inspirerad av Nietzsche utan av
Schopen-hauer. Livets utkorade är ej som i "Tonio Kroger’’ en blond
spänstig ryttare och en blond graciös danserska utan en klumpig
äppeltysk grosshandlare. Den livsduglige är dum och löjlig.
Konstnären undgår visserligen ej heller ircoiin. Men döden är högt, ädelt
allvar, och döden släpper konsten närmare sig än den gör med
livet. Konsten och Döden spela Wagner tillsammans.
Ber Tod in Venedig har förenklat problemet. Gustav
Aschen-bach, en diktare med välordnat författarskap, välordnat rykte och
välordnad ekonomi — den borgarestet, som Tonio Kroger bar på
anlag till — känner sig trött och söker vila och rekreation på ett
badhotell vid Adria. Bland gästerna på hotellet är en bildskön
polsk gosse. Den tyske diktaren ser honom utsökt klädd i
matsalen, ser honom naken på badstranden och blir förälskad i
honom. Med förfäran kämpar han emot. Men lidelsen växer
oemotståndligt. Anständighet, moral, förnuft kastas undan, hela
hans välordnade värld sjunker i spillror. Som ett uselt
människovrak driver han kring i lagunstaden, tills pesten tar honom.
"Der Tod in Venedig’’ är påkostande att läsa. För somligt gott
folk är Thomas Mann ohjälpligt komprometterad genom blotta
sysslandet med ett sådant motiv. Medan all annan erotik flyttats
utanför brottets råmärken, är homosexualiteten i det allmänna
medvetandet alltjämt som för århundraden sedan "det namnlösa
brottet", som det är skamligt att ens nämna. Den är ett brott ej
endast mot bibelns Gud, som vi avskaffat, utan lika mycket
mot den gud, vi satt i hans ställe: naturen. Av just samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
