Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Skogsmarkernas iståndsättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
499
anslaget, frän vilket enskilda skogsägare kunna erhålla 40 proc. av kostnaderna
för skogsdikning i statsbidrag. Men detta anslag, som icke ställer en halv
miljon kronor om året till förfogande för ändamålet, måste givetvis betraktas
som en droppe i havet. Om skogsdikningen skall fullföljas i den takt, som
detta anslag angiver, drager det en tid av två och ett halvt sekel, innan de
f örsumpade markerna blivit försatta i produktivt skick. L>ärför hade det krävts
att skogsdikningen inordnades bland åtgärderna till skogismarkens utnyttjande
och avvägdes efter den roll den spelar däri, vilket också departementschefen
förutsatte i sina direktiv till kommittén. Men detta har kommittén icke gjort
något försök till. Man har svårt att dölja för sig, att den starka
representation inom kommittén, som de sakkunnige haft, vilka på sin tid uppgjorde
förslaget till skogsutdikningsanslaget, inverkat menligt på kommitténs
bedömande av denna fråga. Vad som i detta avseende varit behövligt, hade
varit skogsdikningsanslagets inordnande i system med övriga åtgärder. Nu
lämnas allt utan direktiv i skogsvårdsstyrelsens händer. Statsmakterna avstå
från att lägga en ordnande hand vid saken. Att skogsvårdsstyrelseintresset
varit ensamt dominerande inom kommittén, är kanske även en orsak härtill.
Nu sist anförda omständighet har väl också varit avgörande för att
betesfrågan så fullständigt negligerats. Men därtill återkomma vi nedan.
Kommitténs förslag går emellertid långt utöver, vad som förutsattes i
ovannämnda högermotion, i det att den föreslår statisåtgärder icke blott för
kal-markernas iståndsättande utan även för överförandet av utglesnade skogar till
full slutenhet. Kommittén beräknar, att åtgärder skola vidtagas för att
förbättra 1,2 miljoner hektar skogsmark och att statens bidrag härtill bör uppgå
till cirka 40 miljoner kronor med cirka 2,5 milj. per år under 15 år.
Bet är givet, att man frågar sig, om det finnes anledning att uttänja
åtgärderna under 15 år, då vi nu leva i en period av arbetsbrist och svåra
förhållanden för jordbruket. Vore det icke rimligt att något påskynda
processen? Men därom behöver icke tvistas nu. Visar det sig, att intresset blir
stort för att använda statsbidraget, kan naturligtvis den av kommittén
uppdragna ramen utan vidare frångås. Man kan naturligtvis också ställa sig
undrande inför storleken av den areal, kommittén anser bör bli föremål för
åtgärder. Den areal, som faller under de av kommittén uppställda villkoren
för statsbidrag, torde vara betydligt större än 1,2 miljoner hektar.
Kommitténs beräkningar på denna punkt torde icke vara oantastliga. Men även denna
fråga är betydelselös för närvarande. Ty finnes större areal, bli helt enkelt
åtgärderna så mycket mera omfattande och statens insats så mycket större
— om staten nämligen vill, att marken skall sättas i produktivt skick. Även
här kan man alltså låta erfarenheten avgöra, vilken omfattning åtgärderna
böra taga.
Men den springande punkten är de villkor kommittén uppställt för
statsbidraget. Dessa villkor begränsa givetvis omfattningen och lämnar mark
utanför, som behövde komma med. I detta avseende tilldrager sig särskilt ett
villkor uppmärksamhet. Statsbidrag får endast utgå till sådana kalmarker, som
kalhuggits eller sådana utglesnade marker som utglesnats före ikraftträdandet
av 1903 års skogsvårdslag. Varför skall denna begränsning ske? Jo,
förmenar kommittén, emedan för alla marker, som kalhuggits eller utglesnats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
