Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Ernst Wigforss
Det finns åtskilligt, som talar för att jordbrukets produkter blivit
relativt billiga i förhållande till mycket annat av livets nödtorft eller
bekvämligheter. Levnadskostnadernas fördelning på olika
utgiftsposter och dessa posters stegring sen 1914 beräknas av
Socialstyrelsen för 3:e kvart. 1929 på följande sätt. Kostnaderna 1914 sättas
lika med 100 och vad som ligger däröver, utgör alltså stegringen i
procent.
Födo- och .. , ,s .
njutnings- Bostad Bra"sle och Beklädnad Skatter Ovnf tv-
ärnnen ^ glfter
I5O 2OO IÖO I83 I83 I78
Man ser sålunda, att den grupp av varor, som närmast kan anses
svara mot jordbrukets produkter, endast stigit med 50 procent,
medan kostnaden för andra ting stigit med 60, 78, 83 och 100
procent. Vill man förstärka intrycket av att livsmedel äro billiga men
industrivaror dyra, kan man gå till kommerskollegii indextal för olika
varor. På något mer än ett år ha de vegetabiliska livsmedlen rasat
ner från ett indextal mellan 140 och 150 till i nov. 1929 endast 117.
De animaliska ha visserligen under de sista två åren hållit sig
omkring 140 — i nov. 1929 är talet 143 — men griper man ut t. ex.
kalk, cement, tegel och glas med indextalet 166, trävaror med 172,
pappersmassa ete. med 163, textilvaror 162, så gapar ju klyftan
ganska vid.
Det är sålunda icke omöjligt utan tvärtom sannolikt, att en
noggrann utredning av vad jordbrukaren har att sälja och vad han har
att köpa, skulle ge det resultatet, att han får betala relativt mera än
förr men får betalt för sina egna varor relativt mindre. Särskilt om
man erinrar sig, att han får sälja snarast till partihandelspriser men
får köpa till detaljhandelspriser. Någon verklig undersökning för
Sverges del torde inte vara gjord, men redan här kan erinras om att
frågan är internationell, och för Amerikas del har man siffror, som
tyckas äga en viss ’beviskraft. De anföras i en artikel av John D.
Black i Archiv f. Sozialwissenschaft 1929. Indextalet för 1910—14
sättes lika med 100, och man får då åren 1925 och 1926, för vad
jordbrukaren sålt, talen 147 och 136, men för vad han köpt talen 169
och 167, d. v. s. jordbruksvarornas köpkraft gentemot de inköpta
förnödenheterna skulle ha gått ned från 100 till 87 och 82.
Men steget är mycket långt härifrån och till det myckna talet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
