Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tullstriden 9
industriarbetarlönerna som en orsak till svårigheterna. Tar man
grosshandelspriserna på varor, som icke äro jordbruksvaror, är
skillnaden numera alls inte så iögonenfallande som man kanske skulle
vänta. Den redan citerade amerikanska statistiken visar för
jordbruksprodukter ett mycket starkare prisfall än för andra varor
under själva krisen 1921, men därefter ha jordbruksprodukterna i stort
sett stigit, medan andra varor fortsatt att falla, så att år 1927
indextalet för jordbruksprodukter var 146, för andra varor 152, då
priserna 1910—14 sättas = 100. Man kan uppenbarligen inte från
varornas prisutveckling dra några enkla och direkta slutsatser om
producenternas ekonomiska villkor. Därför att lönerna inom en
näringsgren ligga relativt högt, behöver inte indextalet för den färdiga
varan göra det. De låga indextalen för vissa slag av
jordbruksprodukter ha sina motsvarigheter även på de håll, där "industrilöner"
betalas. Bredvid talet 117 för vegetabiliska och 143 för animaliska
livsmedel i nov. 1929 stå 116 för gödningsmedel, 123 för bränsle och
smörjoljor, 118 för råvaror och fabrikat av järn- och metallindustri
etc. Hela problemet om arbetslönernas förhållande till
produktionskostnader och varupriser är alldeles för invecklat för att kunna
behandlas på det lättvindiga sätt, som nu ofta sker vid försöken att
lägga skulden till jordbrukets svårigheter på industrin, dess
prispolitik och dess arbetares lönepolitik. Skall hela den agitationen ha
någon mening, kan den inte riktas just mot den svenska industrin,
eftersom jordbrukets svårigheter äro internationella, de "höga"
industrilönerna likaså och den svenska industrin väl endast i ringa mån
kan påverka prisutvecklingen på världsmarknaden. En särskild
artikel har varit ägnad denna fråga i Tidens decembernummer 1929.
Där belyses närmare, hur svagt hela underlaget är för den agitation,
som vill tilldela den svenske industriarbetaren bovens roll i
jordbruksdramat.
Det finns tullvänner, som inse detta. De hålla inte fast vid att
industriarbetaren är skuld till jordbrukarens svårigheter. Men de hålla
fast vid att han är skyldig att betala. Han har det nämligen så bra
numera. Hans lön är så hög och hans välstånd så stort, att han måste
bli jordbrukarens hjälpare i nöden. En tullpolitik, som höjer
levnadskostnaderna, försvaras sålunda med att de som arbeta utanför
jordbruket, ha en så mycket bättre ekonomisk ställning, att de ha god råd
att lämna jordbrukarna hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
