Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 37
med alla problem, som ha samband med denna märkliga "opera" —
tiggaropera även kallad, ehuru tillkommen mer för än om tiggare.
När man gör teater om en sak, måste man se till, att det först och
främst blir teater. Tidens mest aktuella och angelägna frågor
framkalla till äventyrs alls inget intresse (hos publiken), om inte den
dramatiska form de presenteras i förmår väcka intresse. Det är i den
meningen Tolvskillingsoperan blivit den succés den verkligen blivit
världen runt. Den är först och främst ett skickligt teaterarbete.
Moderniseringen spelar här en utomordentligt viktig roll. Särskilt
den tyske kompositör, Kurt Weill, som nu satt jazzrytm på de
medeltida franska bohem-visorna, får ta åt sig en hel del av framgången.
Instrumenteringen: orgel, positiv och saxofon, är också förståndigt
arrangerad.
Det är i stilbrytningen det stilfulla med Tolvskillingsoperan ligger.
Men det vore inte tillrådligt med många stycken av detta slag.
Tjusningen ligger i det ovanliga, överraskande, skrämmande, romantiska.
En hop tiggare, bovar, gatflickor och soutenörer, sammanhållna av
den gemensamma olyckan att vara utstötta ur ’samhället och av det
gemensamma nödtvånget att göra det bästa möjliga av det: (genom
att blotta allt slags samhällsont, varför de blivit offer) — se där
en summarisk sammanfattning av styckets innehåll... Ämnet har
slagit ned som en bomb i den efterkrigsstämning, som råder i de
krigförande länderna sedan 1918. Den undre världens popularitet
hlar ju stigit i takt med den amerikanska filmens vådeldartade
framfart, så att tidpunkten för "Tiggaroperans" upptagande är
omtänksamt väl vald. Lita på, att det blir film av den till slut också?
Regin på Komedi-teatern hade först och främst lagt an på att låta
verket tala (och sjunga) för sig självt. Inga scentekniska tricks,
inga krångliga maskinella anordningar. Uppställningen av det hela
förbluffande enkel och konstlöis men med ett resultat av jämn
konstnärlig verkan.
Mest glädjande är, att publiken — nu som oftast — visat sig
uppskatta något originellt och bra.
Att från Tiggaroperan bege sig till Sitt hjärtas herre är att komma
från rännstenens djup till salongens höjd. Men rubriksättaren på
Dramaten är fortfarande en ironisk herre, ty sitt hjärtas herre är styckets
hjälte i själva verket alls inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
