Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Statsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Händelser och spörsmål
visat, att så är fallet. I förbigående må det anmärkas, att den i
statsrättsliga frågor mindre bevandrade har svårt att förstå, varför
statsrevisorerna våga sig på vägdistrikten men väja för t. ex.
skogsvårdsstyrelserna. Men bortsett härifrån är anmärkningen mot vägdistriktens
förvaltning en av de från ekonomisk synpunkt allra viktigaste med
hänsyn till såväl landsvägarnas stora betydelse nu för tiden som de
oerhörda belopp det kostar att hålla dem, i gott skick. Även om
statsrevisorerna behandla vägdistrikten med mycket mild hand, framgår det
tydligt, att allvarliga missförhållanden äro på väg att smyga sig in i
denna del av den kommunala förvaltningen. Att regeringen kort före
revisionens avslutande tillsatte en kommitté för revision av väglagen,
vittnar i samma riktning. Å andra sidan blottar den anmärkning, som
har gjorts, lekmannagranskningens svaghet. Revisorerna ha endast
befattat sig med en relativt obetydlig del av vägdistriktens utgifter,
nämligen förvaltningskostnaderna. Det oerhört mycket viktigare
tekniskt-ekonomiska spörsmålet om själva vägarbetet har man med tystnad gått
förbi.
Bland de ämnen av hithörande slag, som statsrevisorerna behandlat,
synes intet vara så populärt som den slitna frågan om Dramatiska
teaterns trassliga affärer, så framt man får döma efter pressdiskussionen
hittills. Viktigast är den därför icke. Ty visserligen är det nödvändigt,
att teatern under en kraftig ekonomisk ledning kommer bort från det
nu rådande låt-gå-systemet, men hurudan ledningen än kommer att bli,
lär teatern icke inom överskådlig tid kunna få balans mellan debet och
kredit utan statens hjälp. Den största tänkbara förbättringen jämfört med
nuvarande förhållanden torde stanna vid ett belopp mellan ett och
tvåhundratusen kronor per år. Detta är ju i och för sig en vacker slant,
men för landets skattebetalare har den tills vidare ingen som helst
direkt betydelse. Teaterns underskott täckes nämligen medelst s. k.
lotterimedel, d. v. s. med nettobehållningen från de med Kungl. Maj:ts
tillstånd anordnade penninglotterierna.
Rätt att anordna sådana lotterier medgives enligt hittills följd praxis
endast åt sådana kulturella eller sociala institutioner, som icke kunna
påräkna för sin verksamhet nödiga medel i form av anslag från
riksdagen. Endast för det fall att riksdagens anslag till sådana institutioner
kan tänkas minskat därigenom, att de beredas tillgång till lotterimedel,
kan fördelningen av dessa få en indirekt betydelse för riksstaten och
därmed för skattebetalarna.
Då lotterimedlen uppgå till högst betydande belopp, kan det vara av
allmänt intresse att se huru Kungl. Maj :t handhaft sin rätt att utdela
lottenprivilegier. Statsrevisorerna hava tillgodosett detta intresse genomt
att lämna en specificerad förteckning över lotterimedlens fördelning unj
der de sist förflutna tio åren. Det sammanlagda beloppet under denna
tid utgör 45 miljoner kronor. Fördelningen efter olika ändamål ser ut
så här:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
