Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Statsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 53
1. Forskning och undervisning..... 6.3 miljoner
2. Social verksamhet........ 2.5 »
3. Teater, musik och konst...... 23.7 »
(därav till dramaten 3.4 och till operan 9.4)
4. Museer.........., 5.1 »
5. Idrott o. dyl.........1,9 »
6. Utställningar.........5,5 »
Statsrevisorerna, som icke ha att granska Kungl. Maj :ts åtgärder, ha
ej heller knutit några som helst kritiska reflexioner till sin redogörelse,
utan nöjt sig med att uttala en önskan om, att riksdagen för varje år
skall få en redogörelse för fördelningen, men det ligger nära till hands
att misstänka, att man velat ge dem som till äventyrs inte äro nöjda
med den nuvarande ordningen ett bekvämt material till underlag för
reformförslag.
Det är i ögonen fallande, att en mycket rundligt tilltagen brorslott
av dessa medel gått till anstalter för skön konst, och studerar man den
detaljerade redogörelsen kan man likaledes konstatera, att de större
städerna gynnats vida mera än landsbygden. En blick på ovanstående tablå
utlöser också omedelbart den frågan, om det kan vara rimligt, att
fördelningen av dessa stora summor, vilka till gagnet om också icke till
namnet äro statsanslag, skall bero endast av regeringens prövning. När
man betänker det sparsamhetsnit, som utmärker statsutskottets
granskning av regeringspropositioner om rena bagatellanslag för låt oss säga det
fria folkbildningsarbetet eller nykterhetsverksamheten, ter det sig ju
från parlamentarisk synpunkt närmast groteskt, att regeringen kan efter
eget gottfinnande med rund hand dela ut fem miljoner om året.
Penninglotterierna existera nu under den skyddande förklädnaden av en slags
välgörenhetsanstalter för nödlidande kulturinstitutioner. Deras
betydelse för folkmoral m. m. skulle emellertid inte undergå någon
väsentlig saklig ändring om man förvandlade dem till verkliga
statslotterier under ledning av ett affärsdrivande ämbetsverk. Genom en sådan
reform finge riksdagen automatiskt bestämmanderätt över vinstens
användning. Men det är nog inte endast motståndarna till statslotteri,
som böra betacka sig för en sådan ordning. Även vännerna till skön
konst böra uppenbarligen på det livligaste motsätta sig något dylikt.
Ty även om Kungl. Maj :t till äventyrs har varit allt för generös mot
denna sida av vårt kulturliv, skulle riksdagen sannolikt gå ännu mycket
längre åt den motsatta ytterligheten. Däremot kan det väl tänkas, att
man skulle kunna förebygga en hel del missnöje särskilt ute i
provinserna, ifall de många ansökningarna om lotterimedel bleve
förberedelsevis prövade av en på lämpligt sätt sammansatt nämnd e. dyl.
En anmärkning, som står i en klass för sig själv, gäller den
kommunala indelningen. Statsrevisorerna visa dels, att den kommunala
utdebiteringen i genomsnitt är åtskilligt högre i små kommuner än i
större och dels, att kommunerna endast undantagsvis begagnat
möjligheten att bilda större enheter, kommunalförbund, om man bortser ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
