Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Victor Svanberg
Huru mycket av tvekan, av oro, ja av hjälplöshet, som kan
gömmas bakom en Don Juans mask, i varje fall bakom den moderne
Don Juans mask, har en annan debutant med psykoanalysens hjälp
sökt pejla. Thure Nääs framlägger i Villsamma vägar ett
psykiatriskt fall eller rättare två. En man och en kvinna söka varandra
ovetande samme nervläkare, som alltså får del av deras syn på
varandra. Vad som från kvinnans synpunkt ter sig som hjärtlös,
egoistisk lek med kvinnohjärtan — hon är hans tredje — är i själva
verket en från barndomen förtryckt konstnärsnaturs förtvivlade
försök att övervinna sin mindervärdighetskänsla och frigöra sin bundna
konstnärsgåva. Man kan tala om en psykoanalytisk religion, en
psykoanalytisk sekt sedan några år, och Thure Nääs tycks höra till
den. Det allvar, med vilket han dissekerar och förkunnar, är
gripande, och man kan omöjligen förneka, att psykoanalysen kommit
med en befriande syn på själstillstånd, som förr dömdes utan
förståelse. Denne debutant, utan märkbar litterär egenart ännu, når
i sitt opersonliga förstlingsverk djupare i erotisk rättskipning än
Elin Wägner, med hennes ojämförligt rikare både livserfarenhet och
gestaltnings förmåga.
Vera von Kraemer är en angenäm bekantskap att göra. Man
skulle kunna kalla henne den yngsta generationens Elin Wägner.
Kvinnans självhävdelse och självsäkerhet har avancerat mellan dessa
båda generationer. För den yngre är jämbördigheten med mannen
inte en dyrköpt vinning utan en självklar naturlighet.
Vera von Kræmers stil är smittsamt livlig, hennes iakttagelse rapp,
hennes omdömen uddiga och fräscha. Hon är inte trött av de många
sekler, som vi bära så tungt. "Om man kunde få leva många liv",
låter hon sin hjältinna önska och tycks inte vara främmande för
den tanken själv. Hennes snabbrevy i femte kapitlet av de hastigt
växlande hyresgästerna i en våning är ett gott prov på modern
romanstil. Storstadens snabba rytm kräver denna snabba, snuddande
och ändå etsande berättartakt. Författarinnan kallar sin roman De
nya döttrarna och syftar närmast på de tre systrarna Dulac. Den
äldsta blir en liten intetsägande lyxhustru, den yngsta en tillgjord
dansös, den mellersta, Ina, sätter författarinnan mest värde på och
kritikern likaså. Hon kan älska en man utan att förlora sig i
honom, avvisar en friare, som vill ha en fru mellan fyra väggar, och
blir till sist affärskvinna. Så här beskrives hennes hälsningsgest i
bilen, en symbolisk handling:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
