Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla och nya berättare 97
"Nu viftade man inte mer, man sträckte armen framåt, så som Hannibals(!)
söner, då de svuro att hata romarna.–––––Hon lyfte armen framåt, ett
fritt segertecken, ohämmat av tvång, vare sig i kläders tryck eller rädsla att
vara djärv."
Bokens egentliga hjältinna är dock den lilla energiska Andrea,
som inte bara är självförsörjande utan också gift. Fast hon bara
får rå om mannen några få timmar — de äro båda journalister,
den ena med dagtjänst, den andra med nattjänst — vill hon ha
en man, och fast hon inte har råd och tid att föda barn, skaffar
hon sig ett ändå, ett fosterbarn.
"De nya döttrarna" är en aktuell roman om arbetande människor.
Dess enda fel är att den inte alls handlar om deras arbete. Av
våra författare är en stor procent journalister, emedan vårt lilla land
inte har råd att kosta på sig just många rena bokskrivare. Det är
underligt, att vi ändå inte fått någon skildring av journalisten; jag
menar inte den lättjefulle journalistbohemen, som alltsedan Röda
Rummet huserat i våra romaner, utan av den flitige
vardagsjournalisten. Det är en outrotlig fördom, att om arbete skall skildras
i skönlitteraturen, måste det vara ett arbete i civilisationens
utkanter, nybyggarens eller jägarens. Orsaken är klar: den där utkanten
är romantisk.
Därmed menar jag ej att säga något ont om en bok i år, som
har dylikt ämne, Albert Vikstens Timmer. Om den boken är inte
annat än gott att säga. Vad författaren har att berätta om
timmerhuggarnas och flottningsarbetarnas liv bär vittne om att han
skildrar vad han själv varit med om. Just därför blir skildringen
ej överlastad av hopade, varandra skymmande detaljer, som det ofta
händer, när en författare varit blott iakttagare, om än aldrig så
flitigt annoterande iakttagare. Kaffet en ruskig morgon, hästarnas slit
under islossningen, * flottningens livs fara, provianteringen på krita i
brukshandeln, nattfrierierna i de närliggande byarna, avlöningsdagens
fröjder och besvikelser, det är några av scenerna. Det bästa i boken
är, att all denna realism har en mening utanför sig själv. Viksten
hör ej till kuriositetssamlarna åt hembygdsmuseer. Hans
berättelser om skogsarbetarnas slit och släp och nöd utmynna i en
skildring av hur arbetarrörelsen når denna vrå av världen — med
naturnödvändighet, säger man sig, när man läst denna osminkade
redogörelse för den krassaste utsugning. Boken slutar mitt i den första
strejken, och vi vänta med spänning fortsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
