Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Alfr. Vanner: Engelsk socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Alfr. Vänner
förhållandena kunna göras betydligt drägligare, om statens ledning
är vuxen en dylik uppgift.
Statssocialismen i den meningen har haft många anhängare. Vore
människorna något annorlunda än de äro skulle kanske även den
vägen vara framkomlig. Men det är icke så säkert, att de äro
sådana, som den situationen skulle kräva. Och det är kanske också
möjligt att nå samma mål med mindre hårdhänta medel på ett
säkrare sätt.
Huvudsaken är visserligen icke i och för sig ägandet utan
kontrollen. Det spelar icke så stor roll vern som äger
produktionsmedlen, som det är viktigt vern som kontrollerar deras användning. Kan
man lösa problemet så att staten eller det allmänna i en eller
annan form får vara med att bestämma över kapitalets användning,
är det en andrahandsfråga om en enskild står som ägare.
Givetvis med vissa och viktiga inskränkningar.
Man borde kunna vara överens om att de demokratiska
ländernas riksdagar äro i många fall mycket litet ägnade att vara högsta
myndighet över industriella och andra företag. Och det måste vara
en nåd att stilla bedja om att slippa byråkratins fingrar i det
ekonomiska maskineriet. Så starka äro icke kugghjulen, att de
kunna krossa dem.
Parlamenten kunna icke fungera som stadsstyrelser med diverse
kommittéer och utskott, som vart och ett har att svara för någon viss
gren av den statliga ekonomin, säger Cole, och däri kan man hålla
med honom. Och det blir mer än tvivelaktigt, om en dylik
organisation i längden är så särdeles lämpad för stadens styrande heller.
Men man kan gå ett steg vidare och påstå, att det icke ens är
rekommendabelt att låta parlamentet ha kontrollen på det sättet, att
det när som helst kan ingripa i arbetet med sina tillfälliga direktiv,
ty ingen form av ikontroll är så lite att förorda, som ett dylikt
sporadiskt ingripande.
Därmed vill han icke ha sagt, att staten som sådan icke skall ha
något som helst att säga till om. De allmänna direktiven, de stora
linjerna måste naturligtvis ges av de allmänna politiska organen,
men omsättandet i praktiken och sökandet efter nya metoder måste
överlåtas till sakkunnigt folk, som får sköta sig självt, så länge de
hålla sig inom den allmänna ramen och i övrigt fylla sitt uppdrag
efter den givna inriktningen.
Då man diskuterat problemet om socialisering av näringslivet, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
