Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO Os cm Thorsing
viljan att på förhand binda Englands handlingssätt i en konflikt
medelst skiljedoms- och sanktionsbestämmelser syntes föra England
till en ännu större bundenhet i form av en faktisk om också icke
formell allians med Frankrike och därigenom indirekt bringa
landet i allt starkare motsättning till Amerika.
Den nu pågående Londonkonferensen hade icke varit möjlig, om
icke denna utveckling avbrutits. Att det skedde berodde dels på
Kelloggpaktens tillkomst 1928 dels på presidentskiftet i Amerika
men framför allt på valen i England, som förde arbetarpartiet till
makten. Att Kelloggpakten icke innehöll vare sig några juridiskt
bindande föreskrifter om skiljedomsförfarande eller uppträdande i
händelse av krig utan blott en allmän moralisk förpliktelse att icke
överfalla någon stat med krig, var visserligen en stor svaghet. Men
pakten hade likvisst sin betydelse som ett första om ock tvekande
steg från Amerikas sida att gottgöra sin frånvaro från Nationernas
förbund!. Den nya amerikanska regeringen tovade ej heller att i
Geneve tillkännagiva som sin åsikt att pakten infört ett nytt och’
synnerligen) viktigt moment i nedrustningsdiskussionen, vilket tillät
den amerikanska regeringen att frångå sitt krav på en
begränsning-av flottorna kategorivis och att Överhuvud gå så lånegt i
nedrustning som övriga makter voro beredda att göra. MacDonald, som
kort därefter bildade sin andra regering, grep sig ögonblickligen an
med uppgiften att söka utjämna de engelsk-amerikanska
motsättningarna. Den fullständiga omsvängning i stämningen han lyckades
åstadkomma genom sina förberedande förhandlingar med det
amerikanska sändebudet i London och senare sitt besök i Amerika är
ett högt betyg på den takt och vidsynthet med vilken MacDonald
upptog detta problem. Fullständig paritet mellan Englands och
Amerikas flottor blev den förlösande formeln. För Hoover
liksom för MacDonald var denna ett politiskt begrepp och en
konsekvens av Kelloggpakten, vars minutiösa utförande i praktiken icke
var ett absolut krav blott nedrustningens syften tjänades. Men för
expertisen på ömse sidor om Atlanten och den opinion som
behärskades av denna var det annorlunda. Den ena flottan fick icke i något
avseende vara den andra överlägsetn. Att MacDonald accepterade
denna fordran på dylik noggrann avvägning berodde nog mindre
på hans övertygelse om dess sakliga nödvändighet än på dess
psykologiska. Han strävade att förebygga en reaktion, framkallad av
ängsliga rustningsvänner i Amerika såväl som i England. Mae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
