Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Sigfrid Hansson: Fackföreningsrörelsens olika typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackföreningsrörelsens olika typer 169
Rörelsens internationalisering har obestridligen tilltagit efter
världskriget. Härvidlag ha Sombarts förutsägelser hållit streck, men den
tendens till enhet, som han trodde sig spåra i denna
internationalisering, har som sagt motverkats av den russofila kommunismens
framträdande. Ja, man kan på mycket goda grunder tillåta sig den
paradoxen, att det varit kommunismens alltför extrema
internationalism, dess absoluta vägran att taga tillbörlig hänsyn till de
nationella särdragen hos arbetarrörelsen och dess naiva föreställning om
sin egen förmåga att utplåna dessa särdrag, som kraftigast hämmat
ifrågavarande tendens såväl internationellt som nationellt.
IV.
I stället för de tre typer, som Sombart utpekade, kunna vi nu
urskilja minst fem, även om vi fortfarande hålla oss inom Europas
gränser.
Den engelska typen har även benämnts den anglosaxiska med
hänsyn till att den även företrätt den gamla nordamerikanska
fackföreningsrörelsen, representerad främst av den av Samuel Gompers
ledda American Federation of Labor. Numera utgör den sistnämnda
rörelsen strängt taget en typ för sig själv. Medan den engelska
fackföreningsrörelsen efter världskriget fått en allt starkare
socialdemokratisk prägel och uppträtt alltmera politiskt aktivt, har den
nordamerikanska stelnat till i den gamla only-trade-unionismen.
Man skulle därför med ett visst fog kunna tala om! en specifik
nordamerikansk fackföreningstyp. Fackföreningsrörelsen i flertalet
övriga anglosaxiska länder företer däremot stora likheter med den
engelska. Detta torde i varje fall kunna sägas om rörelsen i
Kanada och Nya Zeeland. I viss mån gäller det samma ifråga om
fackföreningsrörelsen i Australien, men med hänsyn till dess
socialistiskt indifferenta och utpräglat protektionistiska politik bör denna
rörelse kanske rätteligen hänföras till den nordamerikanska typen.
I Sydafrika finna vi ett ganska säreget förhållande. Vid sidan om
den gamla fackföreningsrörelsen, som närmast påminner om den
nordamerikanska, finns en relativt ny, som åstadkommits av de från
de vita arbetarnas organisationer utestängda färgade arbetarna. De
sistnämnda ha varit angelägna om att knyta förbindelser med den
europeiska arbetarvärlden via den socialdemokratiskt präglade
fack-föreningsinternationalen i Amsterdam, sedan deras vita landsmän
i likhet med de nordamerikanska arbetarna dragit sig bort från
samarbetet med denna international.
Ursprungligen var den franska typen företrädd i så gott som
samtliga romanska länder, där överhuvud taget arbetarrörelse fanns.
Man brukade därför även tala om en romansk typ. Numera är det
strängt taget endast den franska och spanska anbetarrörelsen, som
kan komma ifråga, om man söker efter denna typ inom Europas
gränser. Utanför Europa representeras den främst av den
mexikanska och argentinsk^, arbetarrörelsen, Pen italienska har på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
