Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Harald Åkerberg: Z. Höglunds Brantingbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z. HÖGLUNDS BRANTINGBOK
Av HARALD ÅKERBERG.
Femårsminnet av Hjalmar Brantings död får en alldeles särskild
understrykning genom utgivandet av andra delen av Z. Höglunds stora
Brantingbiografi. Närmast framträder väl detta arbete som en
biprodukt av författarens exkursioner i och för utgivandet av
Brantings egna skrifter och tal. Det har kommit till i flygande fläng men
verkar trots detta ingalunda hastverk. Tvärtom är det man främst
beundrar i detta verkligt epokgörande biografiska arbete just den
helgjutna kompositionen, den lugna överblicken och den intuitivt
mästerliga sammanhållningen av materialet.
Z. Höglund hade vid arbetets igångsättande många förutsättningar
att lösa den svåra uppgift, som lagts på hans axlar: en stil,
journalistiskt trimmad men allt annat än banal, klar som ett källsprång, fri
från all tyngd men dock konstnärligt medveten, vidare en betydande
arbetsförmåga förmäld med kraft till koncentration, en kritisk blick
men inte utan förmåga av inieveke i tidsskeden och människoöden.
Det vore å andra sidan överdrift att säga, att naturen utpekat honom
att bliva Brantings levnadstecknare. Åtskilligt talade mot detta
arrangemang, främst den omständigheten att Höglund själv under
större delen av sin offentliga verksamhet fört en bestämd, ofta bitter
kamp mot Branting, hans politik och hans uppfattning av
socialismen. Branting och Höglund — det är ju eld och vatten. Inom
partiet ha de uppfattats som varandras antipoder: den ene ljus, lyrisk,
vänsäll, alltid redo att låta svärdet tala men lika redo att sticka det
i skidan igen i nästa minut, den andre mörk, doktrinär med en
dragning åt långsinthet och rätthaveri. Mellan de två, "den mörke och
den ljuse tvillingen", måste en väsensskillnad vara befäst, bottnande
i oförenliga rasinstinkter. Den faran låg ju nära till hands, att
levnadstecknaren ej skulle kunna göra rättvisa åt den verkliga storhet,
som var Brantings, eller att han i känslan av sitt främlingskap skulle
disciplinera sig till en lojalitet, som toge sig uttryck i tom panegyrik,
allt på den historiska sanningstrohetens och den vetenskapliga
vederhäftighetens bekostnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
