Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Alfred Petrén: Steriliseringsfrågan ur rashygienisk och social synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Alfred Petrén
skåp skulle medföra en bestämd risk för en kvinnas liv eller
hälsa. Sådan risk kan finnas såväl vid kroppslyte, såsom för trångt
bäcken m. m., och vid kroppslig sjukdom, såsom exempelvis
svårare hjärtfel, som ock vid psykiska rubbningar. Det förekommer
sålunda, att ärftligt belastade kvinnor gång efter annan drabbas av
sinnessjukdom efter inträtt havandeskap. I dylika fall anses läkaren
sålunda hava befogenhet att, till förhindrande av ny graviditet,
företaga sterilisering av kvinnan, enär indikationen härför under sådana
förhållanden är av rent medicinsk art, i det den sker för hennes
egen skull, för att förhindra eljest befarad ohälsa. Detta är
däremot icke fallet, om steriliseringen företages i syfte att förekomma
födandet av en mindervärdig avkomma eller för att överhuvudtaget
hindra en sinnesslö att avla barn. Utan särskild lagstiftning är
det, som sagt, icke utan vidare klart, att en läkare har befogenhet att
på dylika indikationer av rashygienisk och social art företaga
sterilisering. Det var för att få reglerande bestämmelser till stånd
på detta område, som den nämnda motionen vid 1922 års riksdag
frambars.
Denna motion stödde sig på den nya Giftermålsbalkens
bestämmelser om äktenskapsförbud. Stadgandena härom äro som bekant
följande. Äktenskap får ej ingås av den, som är sinnessjuk eller
sinnesslö, med vilket sistnämnda uttryck förstås den, som alltifrån
tidiga barndomen varit psykiskt defekt. Den, som inom de tre sista åren
varit sinnessjuk, skall, för att kunna få lysning till äktenskap, med
läkarintyg styrka, att sinnessjukdom icke mera kan hos honom
påvisas. Och slutligen får den, som är behäftad med fallandesot,
vilken härrör av övervägande inre orsaker, icke ingå äktenskap,
med mindre Konungen finner skäligt tillåta äktenskapet. Villkoret
för sådant medgivande brukar vara att den fallandesjuke kan förete
bevis om att han är steril.
Motionens tankegång var nu denna: Införandet av äktenskaps
förbud mot personer av rashygieniska skäl innebär givetvis, att syftet
med förbudet varit att personerna i fråga icke skola fortplanta sig.
Något hinder härför utgör emellertid icke äktenskaps förbudet, då de,
mot vilka det är riktat, hava möjlighet att utan legal äktenskaplig
förbindelse skaffa barn till världen. Och att psykiskt defekta
personer, som icke äro i stånd att bedöma följderna av sina handlingar,
härvid icke kunna känna något ansvar, ligger i sakens natur. Vad
särskilt de sinnesslöa beträffar, är det ju en känd sak, att många av
dem och ej minst de, som intellektuellt stå något högre, hava ett
abnormt starkt driftliv, varav de fullständigt behärskas. Då nu det
stora flertalet av de till vuxen ålder komna sinnesslöa, på grund
av bristen på anstaltsplatser för sådana, hitintills måst
omhändertagas av sin familj eller å ålderdomshemmen, där de i allmänhet
icke kunna få erforderlig övervakning, blir följden härav ofta den,
att de skaffa sig sexuella förbindelser och att de sinnesslöa kvinnorna
föda det ena barnet efter det andra. Då därvid ofta även fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
