Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S4 Från läsarna
serar oarter, som man önskar bekämpa. Den som känner ungdomen, som
själv hör till ungdomen och alltid umgås med ungdom måste inskjuta en
gensaga mot vad som sägs i dessa stycken. Ty man har fel
utgångspunkter och alltsammans är byggt på en konstruktion. Den ungdom som stigit
ut i livet efter ofärdsåren har föga känning av kristidens bittra tider*
Den vet intet annat än vad den bjuds. Och den tar emot vad den får.
Sådant är mycket naturligt. Ger man en ung man eller kvinna en sak han
eller hon önskar ha, så anammas gåvan. Får han eller hon däremot något
som anses opassande tackas nej.
Under kristiden uppstodo gulascherna. Dessa sökte leva högt på sina
lätt förvärvade rikedomar, och i sin iver efter förströelse och i sin
obildning lyckades de skapa fram en massa dumt och en massa nytt. Så
försvann gulascherna med kristiden. Deras njutningsmedel och raffinerade
vanor funnos dock kvar. Beskäftiga män exploaterade marknaden och
skrek ut det nya som dagens högsta mode. Ungdomen vällde in på
scenen eller marknadstorgen och blev ett lättfånget byte. Men det var ingen
feg känsla för något anat förfärligt, som gjorde ungdomen till offer för
gulaschhajarnas nyuppfunna galenskaper. Man bjöd på det, ungdomen
visste intet annat och tog emot.
När den nyrike skaffade sig böcker gjorde han det efter ett annat
system än det vanliga. Han köpte böcker per hyllmeter och bokryggarnas
guld och bandens skinnkvalitéer voro huvudsaken. Böckerna lästes ej
utan voro blott avsedda som prydnad i ekskåpet. Men det fanns gott
om tid och för att då ha något att läsa önskade man lätta saker. Det
fick man genom de kolorerade veckobladen. De voro lagom fadda, bjödo
på »berättelser ur livet», fursteporträtt, idrottsstjärnor och filmfolk.
Detta lästes och ungdomen tog intryck. Och där stå vi i dag.
Vad skola vi då göra? Ja, recepten äro många och stridande viljor
dra åt olika håll. Blott i en punkt är man enig: något måste göras. De
som närmast böra ingripa äro givetvis de som skola bära upp demokratin,
det vill säga den breda massans kollektiva organisationer. På
arbetarrörelsen hänger frälsningen från det onda. Arbetarkommuner och
ungdomsklubbar böra sopa rent hus med amerikanismens onda. De böra
diskutera de nya vägarna. Men även akta sig för att stirra sig blinda på
problemet och ge sig mystiska krafter i våld. En upprensning bör ske,
kvickroten i samhällskroppen dras upp med roten och en sund växtkraft
skapas. Detta röjningsarbete är stort och alla goda krafter böra gripa in i
detta kulturens odlingsverk.
Birger Andersson.
SOCKERBETSFRÅGAN UR SKÅNSK SYNVINKEL.
Den svenska sockerbetsodlingen är ett skolexempel på hur farligt det är
att i ett land uppamma en näringsgren, som icke har naturliga
förutsättningar att bära sig. För att sockerfabrikation av inhemskt råmaterial
skulle kunna komma i gång i Sverge, var det som bekant nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
