Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Från läsarna
icke heller blir bärande i vårt land, då är det en nationalekonomisk
förlust att fortsätta med den. Ty att låta den bäras uppe av tullskydd är
ju ingenting annat än ett självbedrägeri. Då bär den sig inte, tvärtom
förhindrar den ju användning av jorden på ett mera rationellt sätt. En
avveckling är givetvis under sådana förhållanden den enda riktiga
utvägen och den har ju som bekant också framförts i en socialdemokratisk
motion i riksdagen.
Men en avveckling är ingen lätt sak. Det blir en ekonomisk
omvandling av värden som sannerligen inte kan ske utan stora offer, både för
enskilda och kommuner i dessa bygder. Mången skattekrona kommer
säkert att få känning av att järnvägslånen icke kunna förräntas och
mången arbetare blir nog varse att arbetstillfällena minskas. Frågan blir
då, hur långt statsmakterna skofa sträcka sig för att undvika, att dessa
besvärligheter drabba alltför hårt.
Uppsvensken är måhända böjd för att avfärda hela frågan med en
hänvisning till, att ha dessa provinser under så många år åtnjutit
förmånen av att brandskatta hela det övriga landet på sätt som skett,
då är det inte för mycket begärt att de nu reda sig själva. Det låter
sig visserligen sägas. Men saken är inte så enkel. De som nu ha
sockeraktier ha nog i stor utsträckning fått köpa dem till ett noterat pris och
ha således inte kunnat gottgöra sig gratisaktiernas förmåner
exempelvis, de som ha betjord äro mycket ofta lantbrukare som inte varit med
under de goda åren och de arbetare som fått någon ringa del av
överflödet äro i stort sett inte heller desamma som för ett tiotal år
sedan. Den allmänna omsättningen av både arbetskraft och kapital har
givetvis verkat såväl på detta område som på alla andra. Att begära
att den nu levande generationen i dessa distrikt sålunda skola ensamma1
bära en avvecklings bördor kan inte anses rimligt och en övergångstid
måste därför anses synnerligen väl motiverad.
Men att en sådan övergångstid skall utmynna i antingen ett
nedläggande av sockerbetsodlingen helt och hållet eller också en
överenskommelse mellan sockerbetsodlarna och sockerbolagen om en
sockerfabrikation utan tullunderstöd, det torde det åtminstone inte råda
någon tvekan om på socialdemokratiskt håll i Skåne.
Vad man här anser, det är, att man inte genom en brådstörtad
likvidering av hela sockerbetsodlingen skall åstadkomma större ekonomiskt
ohägn än som är av nöden. Och den ståndpunkten bör kunna vinna
förståelse även inom andra delar av vårt land.
N. Elowsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
