Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - In- och utrikes 30. 4. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 In- och utrikes
monopol. Mjofcståndet mot höjda tullar och strävan att under
statens kontroll organisera spannmålshandeln utgöra sålunda på denna
punkt den förening av liberal fnihandelspolitik och socialistisk
organisationstanke, som för närvarande kännetecknar den
socialdemokratiska jordbrukspolitiken ute i Europa.
ATT STABILISERA PRISERNA utan att stabilisera och
kontrollera produktionen måste emellertid i längden anses för en
ohållbar politik, och socialdemokraterna i de europeiska länder som ha
en betydande spannmålsodling, kunna redan dra nyttiga lärdomar av
stabiliseringsexperimenten i Förenta Staterna. Där har det ju inte
varit fråga om att skydda de inhemska jordbrukarna mot import
av spannmål från andra länder. Man har själv ett överskott av
spannmål, .som måste säljas på världsmarknaden, och tullar kunna
således inte hjälpa. I detta den ekonomiska individualismens
förlovade land har man av jordbrukskrisen tvingats till radikala
statsåtgärder för att stabilisera vetepriserna. En statlig kommission,
The Federal Farm Board, hjälper med statsmedel jordbrukarnas
iegna sammanslutningar att lagra vete för att hålla priset uppe. Under
sista tiden har målet varit 1,18 dollar per bushel, d. v. s. något
över 16 kr. för 100 kg. Men kommissionen har även själv köpt upp
vete direkt för att motverka tendensen till prisfall och helt nyligen
har den fått vända sig till kongressen för att få ett anslag på
ytterligare 100 milj. dollar för att kunna fortsätta denna politik. Men
överflödet hotar att spränga spannmålsmagasinen och de lagrade
kvantiteterna ha vuxit från år till år. Det är som bekant inte bara
U. S. A. utan också Kanada som givit <sig in på samma linje. Man
räknar med att det samlade överskottet från år 1926 till år 1929
stigit från knappt 8 till över 16 milj. ton, och att därav U. S. A.
och Kanada ligga inne med ungefär 11 milj. ton. Det är
uppenbart att ett prisfall, som nu förhindrats, skulle ha åtminstone i viss
mån fullgjort sin avsedda uppgift, att tvinga till en
produktionsbegränsning. Vill man inte lämna denna malkt åt marknadspriset, måste
de mänskliga organisationerna ta den i sina egna händer. Undvara
den kan man icke. Om The Federal Farm Board verkligen
förmår uträtta någonting i denna riktning gentemot miljontals farmare,
som var och en bära ser på sitt intresse av att få en stor skörd,
återstår att se. Om den statliga kommissionen inte kan det, säger
New Republic, är den ’enda utsikten till att slippa från väldiga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
