Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Ernst Wigforss: Bernard Shaws socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 Ernst Wigforss
vara sentimental. Ingen är längre än han från att idealisera de
fattiga eller att ställa samman rikedom och lycka.
"Den rätta sortens människor äro alltför sunda och alltför mycket
upptagna med arbete för att oroa isig för sin lycka. Modern
fattigdom är icke det slags fattigdom, som välsignades i bergspredikan.
Den allvarligaste invändningen mot den är icke, att den gör
människorna olyckliga, utan att den demoraliserar dem. Det faktum att
de kunna vara lika lyckliga i sin förnedring, som de, vilka ha det
bättre, äro i sin upphöjelse, gör det bara ännu värre. När
Shakespeares kung sade:
Nåväl, du ringa man, du lyckliga, ligg stilla!
Det huvud, som bär kronan, ligger illa!
så glömde han, att lyckan ej kan ursäkta förnedringen. Den
gudomliga gnistan inom oss flammar upp, trotsande varje försök att muta
oss till tålamod i vår demoralisation med en sådan lycka, som ett
djur eller en drudken njuter av."
De sysslolösa rika äro ingalunda folk som bokstavligen göra
ingenting. Shaw har tvärtom en livlig föreställning om alla strapatser
de underkasta sig på jakter eller bergbestigningar eller i
sällskapslivet. Men de utföra intet samhällsnyttigt arbete. I stort sett.
Undantag finnas förstås. Och de anses ofta besynnerliga.
"John Ruskin offentliggjorde en redogörelse, som visade, hur han
hade använt sina rätt betydande inkomster och vilket arbete han
utfört. Han gjorde detta för att bevisa, att han åtminstone hade
arbetat hederligt och samvetsgrant förvaltat den del av
nationalförmögenheten, som fallit på hans lott. Detta hade folk så svårt att förstå,
att de trodde att han blivit sinnesrubbad; och när han sedermera
liksom Swift dukade under för den melankoli och förtvivlan, som den
kapitalistiska civilisationens dumhet och ondska framkallat hos
honom, konstaterade man med tillfredsställelse, att man haft rätt i sin
förmodan/"
Den enskilde som råkat bli förmögen, kan inte göra mer än Ruskin.
Han främjar inte den jämna fördelningen genom att skänka bort
vad han äger. Det blir bära välgörenhet, och välgörenhet är inte
socialism.
"Socialismen hatar allmosegivande, inte bara därför att
allmose-tagaren blir förödmjukad, allmosegivaren högmodig och båda hätska
mot varandra, utan också därför att i ett rättvist och klokt styrt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
