Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Ernst Wigforss: Bernard Shaws socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Ernst Wigforss
Sedan vi emellertid fått bevittna kapitalisternas utveckling, kommer
turen till proletariatet. Dess närmaste motaktion är
fackföreningsrörelsen, som man enligt Shaw mycket noga bör skilja från den
socialistiska rörelsen. Fackföreningsrörelsen är nämligen
proletariatets kapitalism. Åtskilligt av det som säges om
fackföreningsrörelsen, får tydligen sin färg av ställningar och stämningar under den
stora "generalstrejken" 1926. Det är bära ett av de många
exemplen på Shaws metod att pränta in en idé, kasta ljus över en
tendens och tvinga läsarinnan att fundera, då han målar ut en
fackföreningsstat, som pressar ut den sista styvern ur ägarklassen, "såvida
icke jämn fördelning för alla lägges som grundval för
samhällsordningen. För närvarande hoppas ägarklasserna, att det (kapitalistiska
systemets fadkföreningar skola rädda dem från socialismen. Den
tid kommer nog, då de skola anropa socialismen om räddning från
de kapitalistiska fackföreningarna, d. v. s. från en kapitalistisk
arbetarklass".
När Shaw kommer till det praktiska genomförandet av sin
socialism, litar han trots allt ända väsentligen på arbetarklassen. Han
har visserligen på många ställen tillfälle att skildra medelklassens
intresse av olika slags "nationaliseringar", t. ex. av bankerna. Och
han gör en klar och riktig skillnad mellan "de borgerligas" ovilja "i
allmänhet" och "i princip" mot "socialismen" och deras redan
bevisade villighet att i konkreta fall förorda statsingripande. Den
socialism vi ha, är ju verk av borgerliga, och varför skulle inte
fortsättning kunna följa? Å andra sidan skildras med starka färger
"det parasitiska proletariatets" beroende av de rika och dess intresse
av den nuvarande egendomsfördelningen. "Ni kan få se en
socialistisk grevinna (eller åtminstone hennes porträtt), men har Ni
någonsin sett en grevinnas sömmerska, som är socialist? Om
kapitalisterna vägrade att foga sig i ett parlamentariskt beslut, som gått dem
emot, och grepe till vapen liksom Karl I, så skulle på många håll
majoriteten av proletärerna ställa sig på deras sida."
Shaw är alltså inte säker på att socialismen skall komma utan
våld och blodsutgjutelse. Vi äro alltför mycket uppfostrade till att
beundra stridslystnad och maktutövning. Men vare sig
kapitalisterna sätta sig till våldsamt motvärn eller böja sig för en
parlamentarisk majoritet, måste själva processen, d. v. s. den verkliga
omformningen av det ekonomiska livet i socialistisk riktning försiggå under
fredliga former. Shaw har visserligen öga för att olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
