Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Ernst Wigforss: Bernard Shaws socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernard Shaws socialism 277
äro på så många sätt sammanflätade, att en socialisering av en enda
måste medföra socialisering av en hel rad, men bland alla hans
tillspetsade uttalanden finner man ända intet om en kapitalismens
yttersta dag med en socialistisk uppståndelse. När man kommit lite
längre in i tankegången, märker man till och med en rätt ordentlig
modifikation av hela statssocialismen. Man kommer att tolerera
privata företag, ja, till och med att understödja dem, när de äro för
samhället behövliga och då man bära kontrollerar de enskilda
avtalen och tryggar den lika inkomstfördelningen.
Men hela detta parti av boken får man ingen föreställning om,
ens genom citat. Tvärtom framhäva de lätt det som inte är avsett
att vara mera betydelsefullt än återstoden. Lika lite är det någon
mening i att komma med ett eller annat inkast till kritik. Dem kan
var läsarinna — för att nu fortsätta med förf :s språkbruk — själv
bestå. Hela den sista delen av boken är så fylld av annat än just
schemat för nationaliseringen, att den snarast har karaktär av
rundsyn Över de problem, som människan stöter på i samlivet med sina
likar. Det är politik och partipolitik och partisystem, demokrati och
diktatur, äktenskap och barn, religion och kyrkor och vetenskapen
och uppfostran. Så här slutar ett kapitel om partipolitik.
"Men socialismen förgås itike i dessa politiska stormar och
omvälvningar. Vissa socialister fria till demokratin. De till och med
kalla socialism för socialdemokrati för att visa, att dessa två begrepp
äro oskiljaktiga. Man kunde lika väl påstå, att de äro oförenliga.
Socialismen behöver inga allianser. Den kan svara kejsare och
sovjetledare, presidenter och patriarker, brittiska kabinett och italienska
diktatorer eller påvar, patriciska oligarker och plebejiska demagoger
med samma oomkullrunkliga axiom, att en stabil och välmående stat
icke kan existera utan en jämn inkomstfördelning. De kunna
invända, att en dylik likställighet i inkomster är löjlig, men det
räddar dem icke från den ojämna fördelningens konsekvenser. Man
måste genomföra en jämn inkomstfördelning eller gå under. Det
är lika nödvändigt för despoten, som fruktar för sitt liv, som för
massan, som fruktar för sin frihet.
Men när Shaw väl har fått oss med på den jämna fördelningen
som fundamental princip, tycker han inte om att vara småaktig. Att
förtjäna något extra på andra människors arbete måste visserligen
vara förbjudet. Men hur blir det med inkomst av personliga
talanger? Kanske klarar han problemet i några rader om att vi inte
behöva frukta att polisen ska kallas in, "om någon tjänar litet extra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
