Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Erik Blomberg: Tidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens romantik 285
digt på nytt potensera denna reflexion och mångfaldiga den, liksom
i en serie av speglar".
Att romantikern under loppet av ett halvsekel hunnit förvandlas
från en Faust till en famulus, från en revolutionär frihetskämpe till
en dyrkare av den heliga alliansens reaktionära idéer, att han råkat in
i samma trånga återvändsgränder, som han i sin ungdom skydde och
fördömde: småstadsidyllen, lärdoms dogmatiken och kyrkan, berodde
det på hans berömda "flykt från verkligheten"? Han ville nå det
absoluta, men det absoluta kan inte nås, helt enkelt därför
att det är en illusion. Så länge flykten från verkligheten gick
i verklighetens egen riktning, bar den uppåt och framåt, men när
man ville flyga baklänges, bar det hastigt nedåt. De absoluta
motsatser, som romantikern sökte betvinga — i tanke, dikt och liv —
slogo automatiskt ut varandra. Jaget blev ett väsenslöst "icke jag" —
Peter Schlemil förlorade t. o. m. sin skugga —; allt blev intet, den
evige Skaparen i den oändliga naturen presssades åter in i den
katolska dogmen, den religiösa hängivelsen blev lydnad under kyrkans lära,
världskänslan övergick till nationalism, det upprörda havet lade sig
ned till en sorlande bäck eller en stilla skogstjärn; flykten bland
molnen ändade i ett Ikarosfall mot den platta jorden, anden återföll
i materiens bojor, rymden krympte samman till ett rum, som var
trängre och mörkare än någonsin förr.
Sådant blev den egentliga romantikens förlopp. Fantasos slog åter
tillsammans sina regnbågsvingar. Diktens genie blev bunden.
Fångenskapen kom att spela en allt större roli i denna högspända diktkonst,
jag erinrar bära om Shelleys Prometeus och Stagnelius’ Anima i
världsfurstens borg. Befriaren blev fånge.
Vid mitten av århundradet hade det emellertid redan uppstått en
reaktion mot romantikens urartning: den s. k. realismen. Men den
nya rörelsen reagerade väl närmast mot den småborgerliga
halvrealism, som avlats i den ålderstigna romantikens äktenskap med
reaktionen. Själv är den antiborgerlig, ja, t. o. m. revolutionär; i sitt
förbund med de liberala idéerna återuppväcker den förromantikens
frihetslidelse, och några av dess huvudgestalter Balzac, Courbet,
Daumier kunna omöjligen betraktas som enbart realister, desto mer
som de kämpa vid sidan av rena romantiker som Victor Hugo. Med
monumental kraft tolka de ett socialt och politiskt patos, men i
närmare kontakt med samhället och jordens realiteter än deras högro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
