Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Gunnar Dahlberg: Sverges befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Gunnar Dahlberg
sevis snabbt och konsumera själva frukterna av sitt arbete.
Föräldrarna ha i denna situation enbart utgifter för barnen, utan att sedan
få någon återbetalning. Om detta är den djupast liggande orsaken, så
tyder detta på att fruktsamheten i själva verket är i väsentlig grad
påverkbar av ekonomiska faktorer, en sak, som kan vara värd att lägga
på minnet. Att fruktsamheten ändrar sig med de ekonomiska
konjunkturerna, är låg under svåra tider, hög under goda tider, talar
också i viss mån i samma riktning (så förefinnes exempelvis i Sverge
en mindre stegring av fruktsamheten mot kristidens slut 1920—21
och ett sjunkande i anslutning till missväxtåren 1866—68).
Om det nu är så, att fruktsamheten påverkas av ekonomiska
faktorer, så innebär detta, att man har ett medel i sin hand att
åtminstone i någon utsträckning höja fruktsamheten. Man brukar
förlöjliga en sådan tanke. Med en antydan om familjelivets helgd talar
man om, att det inte går att ingripa och tvinga människor att föda
barn. Man tycks däremot tro, att man genom vädjanden till det
allmännas väl, till de ödesdigra framtida konsekvenserna för landet skall
kunna påverka den egoism som man anser vara den väsentliga
orsaken till nativitetsminskningen. Mig förefaller det vara en större
naivitet att tro, att man kan i väsentlig grad påverka det egoistiska
handlingssättet hos människorna genom vädjanden av sådan mera vag
art. Säkrast påverkar man egoism genom att vädja till egoism. Är
situationen sådan, som man antar, så bör man genom stimulation av
ekonomisk art kunna framkallla en ökning av fruktsamheten.
Däremot är det barnsligt att tro, att man skall få en sådan ökning gratis.
Man brukar framhålla, att man tidigare, exempelvis i det gamla
Rom, försökt genom lagstiftningsåtgärder öka fruktsamheten och
misslyckats. Man brukar tala om, att man i Frankrike försökt genom
moderskapspremier på några hundra francs stimulera till barnalstring
utan resultat. Det moderna samhället besitter emellertid helt andra
resurser än det gamla Rom och premier på några hundra francs ha inte
en sådan valör, att de motsvara det yttersta samhället kan och bör
göra, om det är ett samhällsintresse att familjernas genomsnittliga
barnantal skall öka.
Åtgärder av detta slag komma knappast förr än det är uppenbart att
man är inne på vägen till undergång. Först då får man en
folkmening, som möjliggör effektiva åtgärder och först när man har en
folkmening bakom statliga åtgärder, kunna dessa bli effektiva. När
större delen av ett folk är enigt om att kraftiga åtgärder måste
vidtagas, då kommer inte bära staten att lämna väsentliga ekonomiska
fördelar till dem, som bära den ekonomiska bördan av att fostra det
kommande släktet. Även de privata arbetsgivarna komma att (kanske
efter påtryckning från staten) med bifall från den allmänna meningen
andra sitt lönesystem så att en effekt av omorganisationen säkerligen
ej kommer att utebli.
Kostnaderna för barnens uppfostran i ett samhälle måste ju under
alla omständigheter täckas. Man kommer då att sträva efter en
sådan organisation, att de som bära denna börda ej få en försämrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
