Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Litteratur - Ludvig Mises: Kapitalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Litteratur
Mises medger att det är omöjligt att sända alla dessa sjuka till
läkare »för att genom dem bliva botade. Redan det stora antalet av de
härav smittade lägger härför hinder i vägen». Han förbiser, egendomligt
nog, att själva tanken »att sända dem till läkare» strider mot hans egen
liberalism, då den principiellt fördömer sådant tvång gentemot enskilda.
I Mises liberala samhälle äro nämligen inte bara tullar och
statsjärnvägar etc. bannlysta. Även sådana ingrepp i den personliga friheten som
förbud mot handel med opium, kokain etc. äro utslag av den härskande
antiliberalismen. Och skoltvånget får göra andra slag av statsförtryck
sällskap. Det är närmast med utgångspunkt från nationalitetsstriderna
och skolans politisering, som Mises kommer till detta resultat.
»Det gives blott ett medel: stat, regering, lagstiftning får ej på något
sätt befatta sig med undervisningen. Inga offentliga medel få anslås
därför. Uppfostran och undervisning måste helt överlåtas åt föräldrarna
och härför bildade föreningar och anstalter. Det är bättre att ett antal
barn växa upp utan att erhålla skolundervisning, än att de erhålla
sådan men i stället ha utsikten att, då de en gång blivit vuxna, bliva
ihjälslagna eller lemlästade. En frisk och stark analfabet är dock alltid bättre
än en i läsning och skrivning kunnig krympling.))
Mises tycks ha glömt, att det fanns krig och krymplingar även på
den tid då folken voro analfabeter.
Om man då frågar, varför vi ska ha någon stat alls, varför vi ska ha
»rättsordning» och domare och polis ete, så få vi det lika klara och
enkla som gammalliberala svaret: »Enligt liberalismens uppfattning har
statsapparaten uteslutande till uppgift att skydda liv, hälsa, frihet och
egendom mot våldsamma angrepp. Allt vad därutöver går, är av ondo».
Men dessa uppgifter ha inte sin grund i några oförytterliga mänskliga
rättigheter. Skyddet för egendomen motiveras inte med att just dessa
enskilda ägare böra ha vissa privilegier, som andra sakna. Deras
rätt-tigheter skola skyddas, därför att obeskuren enskild äganderätt leder
till det största välstånd för hela samhället och alla dess medborgare.
Det är detta som enligt Mises är en vetenskapligt bevisbar och bevisad
sats, och som skiljer liberalismen från alla andra samhällsåskådningar.
Trots alla bestående inskränkningar i den enskilda äganderätten, vilka
hindra kapitalismen från att utveckla hela sin produktionsförmåga, har
den skapat ett välstånd, som inger Mises den djupaste beundran. Han
anser att »den stora massan av befolkningen nu kan föra en
hushållning, vilken högt överträffar, vad ännu för ett par mänskoåldrar sedan
var möjligt för de rika och gynnsamt situerade.»
Men liberalismen såsom grundval för välståndet är inte bara ett
erfarenhetsfaktum, det är en vetenskapligt bevisad nödvändighet. Av »alla
tänkbara möjligheter till samhällelig organisation är blott en existerbar,
nämligen den som baseras på privat ägda produktionsmedel». Och
»vetenskapen har lyckats visa, att varenda samhällskonstruktion, som man
kunnat tänka sig som ersättning för den kapitalistiska samhällsordningen,
är så full av motsägelser och så ändamålsvidrig, att ingen enda är i
stånd att utveckla de funktioner, som den enligt förordarnas mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
