Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Litteratur - Ludvig Mises: Kapitalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 309
borde kunna utveckla.» Det är till sist den fria prisbildningen, den genom
marknadspriset möjliga »räntabilitetsberäkningen» och beräkningen av
»varje enskild medlems arbetsavkastning», som utgöra grundvalarna för
Mises ekonomiska liberalism. Mises går med tystnad förbi det faktum,
att den nationalekonomiska vetenskapen, som han ständigt hänvisar till,
på andra håll med mycket liten aktning behandlar dessa
tillräknings-konstruktioner, sätter frågetecken vid räntabiliteten såsom mätare av
samhällsnyttan och t. o. m. ser svagheter i den fria prisbildningen.
För Mises är fortfarande det liberala ekonomiska systemet det »naturliga»,
fotat på nödvändigheter av samma slag so!m vi möta i den organiska
och oorganiska naturen.
»Även i ’naturen’ är det mycket som vi ej finna bra. Men vi kunna ej
ändra något i naturföreteelsernas väsen. Menar någon — och de finnas,
som så göra — att vårt sätt och metod att intaga föda, införliva den med
kroppen och smälta deji är motbjudande, kan man ej opponera sig
häremot. Men visserligen kan man säga honom, att han måste använda
denna metod eller också välja hungersdöden. Något tredje gives ej.
Det är på samma sätt mQd egendomens antingen — eller, antingen privat
ägda produktionsmedel eller hunger och elände för alla.»
Men skulle man då inte kunna bevara denna privata egendom och
jämka något på dess fördelning såsom en del moderna s. k. liberala
föreslagit? För att därigenom undkomma en del av de mest stötande
olikheterna mellan fattiga och rika? Mises är obeveklig. Han avvisar tanken
att skapa bondgårdar, i stället för storgods lika väl som att slà sönder
industriföretagen i småbitar. Egendomen befinner sig nämligen i det
liberala samhället alltid i händerna på den som bäst förstår att bruka
den. Egendomen befinner sig på ständig vandring från den mindre
duglige till den mera duglige affärsmannen. »I det kapitalistiska samhället
kan förmögenhet bevaras, blott om den genom klok placering ständigt på
nytt förvärvas.» Men man kan enligt Mises göra sin insats i samhället
och därmed motivera innehavet av förmögenhet på ett mycket enklare
sätt än såsom en duglig affärsman. Även den rike lättingen fyller en
uppgift i det liberala idealsamhället. Hans liv är ett exempel. Det står
så. Han »är visserligen ingen sympatisk företeelse för de flesta av oss.
Men även han fyller en funktion i den samhälleliga organismens liv.
Hans liv skapar exempel. Han väcker till liv nya behov hos mängden.
Han ger industrin impulser att hos mängden tillfredsställa dessa nya
behov etc.» Mises betänker tydligen inte, att om »mängden» skulle vara
relativt fattig och alltså inte ha råd att följa den rike lättingens exempel,
kan den bli »neurastenisk» och »socialistisk». Och den rike lättingen skulle
sålunda kanske bli samhällsfarlig även ur liberal synpunkt.
Mises slutar av obekant anledning sin bok med några
förtröstansfulla rader om liberalismens framtid. Den har »saken och argumenten.
De skola föra den till seger.» Men hela hans föregående framställning
synes gå ut på att visa, hur omöjligt det är för liberalismen att tävla
om massornas gunst med de olika sorterna av socialism och
interven-tionism. »I vår tid tänka alla antiliberalt», får man veta redan i bokens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
