Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Harald Åkerberg: Den internationella avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den internationella avrustningen 335
vill draga nytta av. För att inte tala om de vådor, som måste
vara förenade med en sådan makt- och ansvarsfördelning. Om
England vore den enda stat, som hade pansarbåtar till sitt förfogande,
komme snart alla människor att vara engelsmän.
Det kan vidare sägas, att Sverge inte är något Kina. En svensk
avrustning skulle inte förvandla Nordvästeuropa till ett yttersta
östern med generaler, som bekriga varandra och utrota
civilbefolkningen. Kanske inte, men man kan aldrig veta. Det beror alltid
på i vilken ända och i vilken ordning avrustningen genomföres. En
isolerad dansk avrustning i grannskapet av ett tvångsavrustat
Tyskland och ett Sverge, som hyser enbart vänskapliga avsikter, behöver
med all sannolikhet inte leda till några äventyrligheter. Men om
även Sverge och Norge följa exemplet, uppstår ett vacuum, vars
riskfyllda sugningskraft man inte skall förringa. Jag menar intet
ont om vare sig Sovjetryssland eller Finland. Ingen av dessa stater
hyser, vill jag tro, några anfallsplaner mot oss. Jag går rent av
så långt att jag hoppas, att även ett avrustat Sverge skulle av dem
lämnas oantastat. Men det är inte värt att vara för säker. Georgiens
öde lever ännu i friskt minne. En smula balans i styrkeförhållandet
har alltid sitt lilla värde.
Det är dock inte främst ur synpunkten av dessa risker som jag
känner mig benägen att avstyrka en ensidig svensk avrustning.
Jag-tror, att vi skulle kunna våga försöket utan att behöva hissna. Kanske
skulle vi också kunna klara de där generalerna, både de fascistiska
och de kommunistiska. De tyska arbetarna ha ju givit ett
strålande föredöme genom den storstrejk, som kom I5appkuppen att rinna
ut i sanden. Däremot litar jag inte lika mycket på den förstärkta
polismakt, som enligt danskt recept skulle ersätta värnpliktsarmén.
Sådana värvade garden kunna lika gärna vara ett hot mot den
medborgerliga friheten som ett värn för densamma. Säga vad man
vill om värnpliktsarméerna, de ha dock gammal frihetstradition
bakom sig och ha i stort sett utgjort en demokratisk garanti. Det
är först när statsmakten urspårat och blivit en börda för nationen
i stället för uttrycket för dess demokratiska vilja — såsom i de
ryska och tyska revolutionerna —, som värnpliktssoldaterna låtit
använda sig som redskap i statsomvälvande intressens tjänst.
Men, som sagt, med friheten må det gå hur det vill. Man bör
sträcka sig ett stycke till och fråga: vad vinnes genom en isolerad
svensk avrustning eller över huvud taget genom liknande åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
