Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Harald Åkerberg: Den internationella avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Harald Åkerberg
i andra länder. Lindberg talar om den stat, "som har
avväpnin-gens mod" och menar utan tvivel, att ett sådant steg från svensk
sida skulle bli till en lystringssignal, ett exempel, som
uppmärksammades runt om i världen och ledde till efterföljd av andra
stater, stora och små. Inom vissa gränser kanske detta bleve fallet,
men jag tror, att dessa gränser äro mycket snävt tillmätta. Så
kan man inte bortse från att danskarnas planer på en nedskärning
till nära nollpunkten av sitt försvar redan utövat en viss
stimulerande inverkan i vårt land och i Norge. Men sådana vågringar
dö snart bort i det stora havet. Ute i världen skulle man kriga
som förut. Givetvis får man inte underskatta de ekonomiska
fördelarna, ehuru man även bör akta sig för att överskatta dem. Men
om det hela stannar vid att vi här hemma tjäna några miljoner på
indragna regementen och nedskrotade pansarbåtar, får man säga,
att resultatet inte blir över hövan imponerande. En avrustning,
som inte är en internationell avrustning, förtjänar helt enkelt inte
namnet avrustning. Frågan är då: kunna vi genom ett isolerat svenskt
eller skandinaviskt nedrustande giva ett stöd åt motsvarande
strävanden i andra länder eller kunna verkningarna rent av bli rakt
motsatta? Att besvara de frågorna ställer sig inte så lätt. Men
det är lika naturligt om man svarar ja på den senare frågan som
på den förra. Att stormakterna ej utan vidare bliva så
imponerade av ett sådant småstatsexempel att de avrusta utan att ha
försäkrat sig om andra garantier är sannolikt. Även om alla
småstater läte pacificera sig, komme makterna att fortsätta med sina
konferenser och inte skrida till handling förrän de rätta formlerna
hittats. Den nästa frågan blir då: vilken roll hava småstaterna
sig tilldelad i det (internationella avrustningsarbetet ? Äro de en
quantitée negligeable eller kunna de tänkas under vissa
förutsättningar mäktiga en större eller mindre insats ? Det senare, svara
säkert de flesta. Vår självkänsla förbjuder oss att resignera. Vi
kunna göra en betydande insats, om de små krafterna förenas. I
Nationernas förbund ha de moderna freds- och
avrustningssträvan-dena skaffat sig ett instrument, som inte bör lämnas oanvänt.
Småstaterna ha vid mer än ett tillfälle visat sig inom dess ram kunna
hävda sina synpunkter i motsats till de större staternas. Det är
inom Nationernas förbund, som avrustningstanken måste hållas
levande, det är där det nödvändiga organisationsarbetet måste
utföras, om världen en gång skall kunna befrias från militarismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
