Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Harald Åkerberg: Den internationella avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den internationella avrustningen 337
gissel. Avrustningen av en eller annan småstat spelar därvidlag
ingen större roli, den blir en gest endast. Men inom förbundets
ram måste påtryckningen komma från småstaterna, de äro de
naturliga opinionsbildarna och de naturliga vägrödjarna. Tyvärr måste
man nog räkna med att kraften i denna påtryckning inte ökas
genom att de mindre staterna själva låta sig avrustas. Man kan
tycka, att de därmed givit ett strålande och efterföljansvärt
exempel. Men erfarenheten visar, att sådana välmenande gester inte
alltid vinna den uppskattning, som avses. Det är möjligt, att ett
avrustat Skandinavien skulle inom Nationernas förbund kunna
bedriva en moralisk påtryckning i avrustningens tjänst. Men mycket
talar för att ett Skandinavien, som behållit en större eller mindre del
av sin militära rustning men som inom förbundet framträtt som
den ständige predikaren under påvisande av sin egen villighet att
sida vid sida med världens övriga stater taga steget över till
fredens rike, skulle bli en avrustningsfaktor av långt större betydelse.
Avrustning vilja säkert alla om man bortser från de rena
militär-vurmarna. Men att man vill en sak är inte detsamma som att
man vunnit den. Sverge kan taga steget över gränsen utan att
vänta på någon annan. Men det är en illusion att tro, att vi
därigenom "bryta någon hypnos". Vårt avrustande kan under alla
förhållanden inte behöva få mera revolutionerande verkningar än
Tysklands tvångsavrustning, som veterligen inte gjort de andra
stormakterna mera fredsvänliga. All sannolikhet talar snarare för att
vi genom ett sådant steg skulle malå oss ut ur den internationella
solidaritet, i vars tecken avrustningen måste bryta genom om den
skall bliva en frälsare för folken och kunna för eviga tider
befästas. Kanske kräver just denna solidaritet, att vi en längre eller
kortare tid bära en börda, som ej betingas av hänsynen till vår
egen säkerhet, bära för att kunna hjälpa andra folk till en tidigare
befrielse. Över huvud har jag genom detta mitt inlägg endast
avsett att giva ett bidrag till diskussionen utan all förhoppning att
hava gett det sista ordet. Den heta, nästan religiösa ivern på sina
håll framkallar en lust att varna för alla gottköpslösningar och
panik ståndpunkter. Därför att det finns gott om människor, som
fälla tårar över livets elände, bör inte socialdemokratin avstå från
att angripa problemen med det verklighetssinne, som hittills följt
dess strävanden åt.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
