Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Gaetano Salvemini: Katolicismen och fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOLICISMEN OCH
FASCISMEN
Av GAETANO SALVEMINI.
I.
Smekmånaden mellan Pius XI och Mussolini varade inte länge;
den började den 11 februari 1929, då Lateranavtalet
undertecknades och tog slut den 13 maj, då Mussolini inför
deputeradekammaren förklarade avtalets innebörd i ett tal på 3 timmar. Ett långt
tal och alltså ett stort tal!
Så började mellan de två ofelbara en duo, om än icke just en
kärleksduo, till vilken världen lyssnar med en förvåning, som inte
alldeles saknar munterhet. Aldrig under de år, som föregingo
fredsslutet den 11 februari, har en påve sett sig nödsakad att så ofta
på så kort tid ta till orda för att opponera mot den italienska
regeringen. Efter många år av "fred under krigstid" ha vi nu i
Italien mellan kyrkan och staten "krig under fredstid".
De skäl, man diskuterar, ha gång på gång upprepats av de två
lägren, och de katolska och fascistiska tidningarna spela rollen av
alternerande körer. Men den djupast liggande orsaken till
striden har förblivit en liten smula i skymundan, då de båda stridande
lägren icke haft något intresse av att lägga fram den i ljuset.
Orsaken finns i konkordatets artikel 43, enligt vilken den fascistiska
regeringen har förbundit sig att respektera alla sådana föreningar,
som ställa sig under omedelbar kontroll från de ecklesiastika
myndigheternas sida, och som äro sammanslutna i en nationell
organisation "Katolsk handling".
Det fascistiska partiet kräver rätt att kontrollera den italienska
staten med uteslutande av varje annat parti. Dess ledare äro i
själva verket den italienska statens regering. Enligt deras doktrin
sammanfalla begreppet stat och parti lika exakt som två kongruenta
trianglar. Sedan denna likformighet mellan stat och parti en gång
erkänts, följer att ingen annan organisation har rätt att existera
utom partiet-staten och de som ställa sig under dess kontroll.
Mussolini upprepar oupphörligt: "Allt i staten, ingenting mot staten,
ingenting utom staten" med Paulus övertygelse, då han skrev "In quo
vivimus, movemur et sumus" (I vilken vi leva, röra oss och hava vår
varelse).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
