Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER
Av NAT ELLGAR.
Nyårets första premiär gick på Dramaten, där en viss Herr
Lamberthier sökte intressera genom den originella metoden att inte visa
sig alls på scenen i hela 3 akter. Kanske bäst så, ty av allt att
döma var han ingen bekantskap att göra.
(Metoden att väcka publikens nyfikenhet på huvudpersonen i ett
drama genom att i det längsta underlåta att presentera honom på
scenen har gamla anor. Redan Shakespeare var en mästare i
konsten (Caesar). Att emellertid inte låta honom visa sig alls, annat
än som ideligen pinglande telefon, är nytt och originellt och ställer
stora krav på framställaren. På framställaren av hela stycket,
författaren också. Nu är M. Verneuil emellertid både författare,
regissör och skådespelare, så han klarar den saken mycket bra.
Herr Lamberthier är således varken talande, tilltalande eller
tilltalad, endast i hög grad omtalad.. . Det är så, att ett nygift par
på själva bröllopskvällen och sedermera vid de mest olämpliga
tillfällen blir uppringt av herr Lamberthier, som bara vill påminna om
att han tidigare varit unga fruns älskare, att han understött henne
med pengar och allt fortfarande vill göra det, när tillfälle
erbjuder sig. Tillfället kommer naturligtvis och då den äkta mannen,
som till slut genomskådar makans förtvivlade försök att dölja sin
hemlighet, får veta sanningen, går han åstad och stryper
Lamberthier. Till sist går han till polisen och änger sig själv för att
rädda en oskyldigt misstänkt — allt för att rädda sig och hustrun
ur det ohjälpliga nät av lögner båda råkat in i... En mycket
moraliskt storsinnad man alltså och en mindre moraliskt storsinnad
kvinna.
Till de sociala skådespelen hör Herr Lamberthier, som synes, inte.
Det är på sin höjd en lektion i budordet du skall icke ljuga. Dock
— starkare än förf :s patos på denna punkt förnimmer man hans
vällovliga avsikt att göra god teater, vilket lyckats.
Inte bara Herr Lamberthier utan också Hans första hustru —
Oscarsteatern — visar, att vad publiken helst vill ha är fullt
moderna skådespel, där handlingen rör sig kring nutidsproblem och
de frågor, som just för tillfället uppta allas tankar... I lämplig
omväxling med annat förstås.
Nu var det alltså om "Hans första hustru". Att det här rör
sig om ett äktenskap anger titeln. Att detta äktenskap blivit
upplöst änger också titeln. Hur det knyts igen och de aldrig riktigt
brustna banden splitsas ihop, därom handlar stycket. Vad förf.
särskilt velat påpeka är tydligen, att den, som har en god och
förträfflig hustru, inte bör överge henne och låta fånga sig av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
