Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 361
lycksökerska . .. "Ej höves det, att andar stiga ur sina gravar att
förtälja oss slikt", står det i Hamlet? Något sådant skulle man
vilja säga här också.
I alla fall har det inte varit förf:s mening att vara
moraliserande. Han vet mer än väl, att moralen får finnas men inte synas
på teatern. Det skulle bli för alla parter outhärdligt med tadelfria
hjältar, dreglande av mer eller mindre ansträngd förträfflighet. Vad
man vill se är levande människor, snävande, som vi göra alla, då
och då på allfarvägens stötestenar. Romantikens tid är ohjälpligt
förbi — på den punkten. Romantiskt är däremot den övergivna
makans svärmeri för sin erotiskt vinglige make, vilken, enligt en
temperamentsfull åhörares högljudda förklaring, var värd ett
ordentligt kok stryk. Folkets röst?
"Herr Lamberthier" har skrivits av en skådespelare och "Hans
första hustru" av en teaterkritiker, Mr. John St. Ervine. I båda
fallen triumferar tekniken över andemeningen, formen över
innehållet ... St. Erwine åstadkom för inte länge sedan stor
uppståndelse i New Yorks teaterkretsar genom att i en offentlig
deklaration förutspå teaterns nära förestående totala undergång. Ända har
Första Hustrun blivit hans stora världssuccês ? Hade den inte blivit
det, hade man förstått honom bättre.
Den, som för att bilda sig en föreställning om världen, vore
hänvisad blott till vad som tilldrar sig på de bräder, som föreställa
världen, måste få den uppfattningen, att hela tillvaron består till
9/10 av erotik och till 1/10 av s. k. verklig kärlek.
Om den senare tiondedelen handlade Oscarsteaterns följande
stycke, Den stora kärleken. .. "Den stora kärleken, ja, en
förbaskat ansträngande sak i längden", står det någonstädes i en
modern komedi. Ungefär så, d. ä. i ironisk mening, har man att
uppfatta titeln här. Förf. vill nog inte driva med den verkliga
kärleken, vars förekomst inte förnekas, men han vill ge ett
exempel på hur snöpligt den stundom lönas.
Moralen i detta stycke är så typiskt fransk, att man inte
undgår att behålla den som huvudintryck av det hela. Den äkta
mannen är ett praktexemplar av fantasilös tråkighet och borgerligt
massiv bufflighet, så tuppförnämt inbilsk beträffande egen
förträfflighet, att han är värd att bedras av sin trogna och oskuldsfulla
gemål, vilkens enda fel tycks vara, att hon saknar älskare. Det
är den saken författaren — de äro för säkerhets skull två — åtagit
sig att arrangera. Nu bevisas i slutscenen på ett roligt ironiskt sätt
nödvändigheten av att unga frun tar sig en älsfeare.’
"Den stora kärleken" är ytterligt tacksam ^tt spela. Replikerna
ligga här och där alldeles för bra till, liksomv kvickheterna ibland
bli för halsbrytande och utstuderade. Men det är ju alltid bättre
än om det vore tvärtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
