Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Litteratur - Herman Stolpe: Kooperationen utomlands - Valfrid Spångberg: Duktigt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Litteratur
heter hos olika raser, var man sedan har att söka anledningen härtill.
Det kan bero på olika ekonomisk utveckling och det kan sammanhänga
med mera djupliggande orsaker hos folken själva. Det har i varje fall
gett en naturlig indelningsgrund, som också gör framställningen mera
överskådlig.
Naturligtvis kan man icke på 150 sidor hinna med att ge mera än en
ganska kort översikt över utvecklingen på olika håll, men för att bibringa
läsaren en nödtorftig uppfattning om de inflytanden, som på skilda håll
gjort sig gällande, är det dock tillräckligt. Den lilla historiken
kompletterar icke oävet vår övriga kooperativa litteratur.
Valfrid Spångberg: Duktigt folk. Johnson och C:is förlag. Kr. 6:50.
För åtskilliga år sedan utgav förf. med några års mellanrum en serie
biografier över in- och utländska »Stora män och mindre». De ha nu följts
av ytterligare en volym, som emellertid bär titeln »Duktigt folk». Det
är ett tjugotal utlänningar och ett femtiotal svenska män (någon enstaka:
kvinna också), som nu porträtteras.
Redan själva antalet säger, att det inte kan bli många sidor för var och
en, i regel endast två, tre eller fyra. Man hinner inte säga mycket om en
person vem som helst på det utrymmet och än mindre går det att ge mer
än vaga konturer av denna världens store, som själv kanske fyllt
decennier med sitt verk. Det får stanna vid antydningar och några korta
penseldrag för att markera det väsentliga.
Av kalla fakta får man icke mycket. Sällan ett födelseår om inte i
omskriven form och icke ofta någon annan tidsbestämning heller, knappast
några upplysningar om den konkreta verksamheten, som skulle kunna
tynga framställningen. Så mycket lättare kan stilen flyta, så mycket mer
kan det komma elegans över språket. Bara det inte sker på bekostnad
av vederhäftigheten.
Det kan gott sägas, att de små kåserande skildringarna av dagens mer
eller mindre klart skinande politiska ljus, ty det är mestadels politiker,
som fångat förfrs intresse, äro både lättlästa och lätt lästa. Man hinner
inte tröttna på tre sidor. Men det kan heller inte hjälpas, att man, när
man kommer till slutet, känner sig ha fått bra liten föreställning om
personen i fråga och ibland kanske också, att det man fått ställer honom
i en annan dager än man av andra källor eller erfarenhet eller personlig
kännedom skulle ha väntat. Nå, omdömet om folk är ju alltid varierande,
så det behöver inte vara något fel alla gånger, men ibland äro sidor
förbisedda, som man tycker vara ganska framträdande, och ibland
karaktärsdrag noterade, där man trott sig finna raka motsatsen. Men det kan
naturligtvis ha sitt intresse att få se med andras ögon också.
Värre är att de så att säga sakna udd. Allt är ganska bra. I det
stycket skiljer sig förf :s porträtteringskonst väsentligt från dagspolitikens
svartmålningar av personer med något annan uppfattning än den egna.
Men det skulle kanske kunna finnas någon väg däremellan, ett sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
