Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Litteratur - Valfrid Spångberg: Duktigt folk - Jean Auburtin: L'Etat héritier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 375
måla med flera nyanser och rikare färgskala, som skulle ge en både
klarare och riktigare bild av föremålet. Nu skulle man gärna vilja säga
att det hela verkar en klapp på axeln: Du är inte så illa ändå, du min
gosse, utan har visst dina goda sidor. Men det är knappast det man
söker, när man ger sig i tag med en samling politiska biografier.
Jeart Auburtin: L/Etat héritier. Paris 1929. 20 fr.
I början av år 1926 framfördes i den franska deputeradekammaren en
motion med syfte att reformera arvsbeskattningen genom att göra staten
till medarvtagare. Förslaget föll men har givit en fransk jurist anledning
att skriva ihop en liten bok om vådan att företa sig dylika
revolutionerande förändringar.
Förslaget innebar, att hänsyn skulle tas till antal barn eller
släktskapens närhet så att staten trädde in för större del ju avlägsnare
släktingar, som skulle ärva. Dessutom förutsattes en progressiv skala med
särskilda lättnader för mindre arv.
Det är inte så mycket skattens direkta ekonomiska konsekvenser som
följd av att staten tar en del av de arvlåtna medlen, som avskräcka förf.,
som fastmera principen att göra staten till medarvinge. För det första
urgerar han, att det är en fullständigt ny princip och den förefaller redan
därför farlig. Den angriper familjen i sin kärna och eftersom familjen är
samhällets bas är det ett angrepp på samhället som sådant.
Förmögenheternas spridning över landgränserna komplicerar dessutom
frågan. Även om reciprocitet kunde åstadkommas, skulle Frankrike med
sina tre miljoner främlingar förlora på affären, ty främmande stater
skulle då träda in som arvtagare till dessa, medan de i utlandet varande
fransmännen, som franska staten skulle få ärva, äro betydligt färre.
Förslagets genomförande skulle föra vidare på vägen mot etatismen
och det är givetvis för en borgerlig åskådning mindre önskvärt. Förf.
ser dock icke idealet i en ekonomisk liberalism utan formulerar sin
uppfattning så, att det är statens plikt »icke att göra och icke att låta göra
men att hjälpa till att göra».
Något större värde synes väl icke inlägget ha, men visar dock en
principiell linje för motstånd mot strävanden att på arvsbeskattningens’
väg reglera den ekonomiska fördelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
