Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - Emma Woytinsky: Den socialdemokratiska kommunalpolitiken i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bostadsräkningen i maj 1927 hade 117,000 hushåll ingen egen bostad, utan
voro hänvisade till att hyra i andra hand. Den nuvarande bristen
uppskattas till 225,000 bostäder, det årliga behovet av nya bostäder till
40,000 lägenheter.
Grundvalen för aktiv bostadspolitik är tillgång till mark. Ägas
tomterna av privatpersoner så bestämma jordägarna icke blott över
tomtpriset utan också över hyrorna. Socialdemokratin föreslog om
och om igen inköp av lämplig byggnadsmark och lyckades
genomdriva att alla stora gods i stadens omnejd skulle inköpas av staden.
Om tomtpolitiken banade ny väg för bostadsväsendet, så
föranledde den nya mycket omstridda och med svårighet genomförda
byggnadsordningen en verklig revolution. Den gamla
byggnadsstadgan, som tillät byggandet av hyreskaserner, drev för det första
tomtpriserna i höjden och medförde för det andra de eländigaste
bostadsförhållanden för de obemedlade befolkningslagren. År 1925
infördes därför en ny byggnadsstadga, som i princip endast tillät
nyuppförande av lamellhus, men förbjöd sido- och tvärbyggnader.
Varje hyresgäst måste ha tillräckligt med luft och ljus, varje
lägenhet måste kunna genomluftas.
På så sätt söker Berlin att bekämpa bostadsnöden. Utvidgandet
av parkerna i de proletära distrikten och anläggandet av folkparker
och strandpromenader tjäna samma syften, att ge befolkningen
möjlighet att komma ur de ljus- och luftlösa bostäderna ut i frisk luft.
För att gå bostadsnöden in på livet måste nya hus komma till i
alla stadsdelar. Detta har också skett med hjälp av husskatten.
Denna skatt har under åren 1924—1929 till staden inbringat
omkring 605 milj. mark. Staden fördelar dessa medel såsom lån i
form av andra-hypotek till de mest allmännyttiga
byggnadsföreningarna och till enskilda byggmästare, vilka äro i stånd att skaffa
ett första hypotek på omkring 40 proc. av de totala
byggnadskostnaderna och själva kunna prestera åtminstone 10 proc. Dessa lån
uppgå till ungefär samma belopp som det första hypoteket, men
stiga ofta till 50 proc. å byggnadskostnaderna och beviljas mot
en räntefot av 3 proc. och ibland till blott 1 proc. Den del av
byggnadskostnaderna, som sedan återstår (icke över 10 proc.) får
uttagas av de framtida hyresgästerna såsom
byggnadskostnadstillskott. Dessa tillskott skola återbetalas av byggmästaren inom 10 år.
Det övervägande flertalet av de bostadssökande tillhöra emellertid
de mindre bemedlade och är icke i stånd att skaffa dessa belopp.
För att undvika den risken att blott de, som förfoga över ett par
tusen mark, erhålla en ny bostad, har socialdemokratin gått in för
att ställa stadens medel till förfogande i form av tilläggshypotek.
Under de sista åren har för sådant ändamål beviljats omkring 65
milj. mark. Dessa tilläggshypotek beviljas endast "Siedlungs"- och
allmännyttiga byggnadsföretag. I allmänhet ställes också mark på
gynnsamma villkor till förfogande. På så sätt har det lyckats att
sänka hyran för dessa lägenheter till en tredjedel jämfört med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
