Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - Emma Woytinsky: Den socialdemokratiska kommunalpolitiken i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra nybyggnader. Dessa lägenheter få icke omfatta mer än två
rum, kök och tillbehör. Endast sådana våningar, som äro avsedda
för stora familjer, få göras något större. Våningarna få hyras
endast av mindre bemedlade, som äro utan våning eller bo dåligt, i första
rummet barnrika familjer och i kriget skadade.
Byggnadskostnadstillskottet finns icke upptaget, hyressatserna äro fastställda av staden.
Dessutom beviljar staden hyressänkningsbidrag åt mindre
bemedlade familjer. Hyran för omkring 8,000 våningar skola årligen
sänkas med 200 mark. För ogifta utan bostad bygger staden
ungkarlshem, för de gamla ålderdomshem.
Sedan penningvärdets stabilisering har man i Berlin byggt omkring
115,000 lägenheter och tillsammans med de under åren 1920—23
byggda lägenheterna stiger antalet till 143,000. 1929 uppställdes ett
enhetligt byggnadsprogram för åren 1929—32, enligt vilket årligen
24,000 lägenheter skola byggas med husskattemedel och 8,000
våningar med lånemedel.
Visserligen räcker detta icke för att täcka Berlins bostadsbehov,
särskilt icke om man tar hänsyn till att Berlin som en magnet drar
till sig alltmera folk, under de sista åren icke mindre än över
300,000 personer. Men nya hus skjuta som svampar ur marken i
alla stadsdelar, och ett storartat arbete presteras för att hålla de
gamla våningarna i stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
