Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - Händelser och spörsmål - Arbetslöshetsförsäkring eller tryggat livsuppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 Händelser och sporsmat
vara upphovsman till de engelska liberalernas förslag om »en ekonomisk
generalstab», men erinrar om att denna tanke redan framfördes i en
icke publicerad rapport av en kommitté av nationalekonomer, som tillsattes
1917 för att överväga näringslivets läge efter kriget. Vad
fackföreningarna beträffar ligger risken i att de känna sig befriade från att
tänka på de arbetslösa och att detta leder till en stelhet i
lönerna, som skapar arbetslöshet. Något närmare berör Beveridge
frågan om arbetsgivarna och arbetslösheten. Då arbetsgivarna inte
ha något direkt och omedelbart intresse av att hålla arbetslösheten
inom sitt eget område nere, eftersom deras bidrag beräknas efter deras
antal anställda arbetare, ordna de ofta sina anställningsmetoder så att
det skapas en överflödigt stor arbetsstyrka som inte kan få full
sysselsättning. Dockor och varv, rmsbyggnadsarbete och andra slags
byggnadsarbeten ha fallit tillbaka i sina gamla dåliga vanor att hålla bunden
vid sig en alltför stor arbetarstam. Dessa industrier voro annars vid
krigets slut i det läget, att de hade brist på arbetare, och de kunde
genom en förnuftig reglering ha skaffat stadiga arbetstillfällen utan att
behöva avskeda folk, som redan kommit in i arbete. Beveridge är sålunda
fortfarande övertygad om att man bör reglera tillströmningen av
arbetskraft till industrierna, så att det skapas regelbundet arbete.
Industrier med hög arbetslöshet skulle enligt hans mening underkastas en
särbehandling ifråga om arbetsgivarnas bidrag till försäkringen. För
dockor och varv kunde t. ex. bidragen bestämmas efter den arbetsstyrka
som bundits vid arbetsplatserna och inte efter antalet av de arbetande
o. s. v. Även bomullsindustrin drages fram som exempel. Från att ha
praktiserat korttid som en tillfällig utväg under depressionstider, tenderar
den till att inrätta sig med en ständigt för stor arbetsstyrka, som delvis
underhålles av försäkringen. Korttiden ordnas så att ersättning för
arbetslöshet kan erhållas. Vare sig man vill vända tillbaka till den
gamla rena försäkringsprincipen eller håller fast vid den redan
fullbordade övergången till ett åt den arbetslöse tryggat livsuppehälle, måste man
enligt Beveridge »tillgripa åtgärder för att få sådana industrier, som
ha en abnormt stor arbetslöshet, inte på grund av rubbningarna genom
kriget utan på grund av sina egna metoder, till att beställa om sitt hus
och att tills de göra detta, betala för sina egna arbetarreserver. Utan
sådana åtgärder ger man i vilket fall som helst understöd till skapande av
arbetslöshet.» I Sverge måste tyvärr fortfarande socialdemokratin lägga
ner en oproportionerlig mängd energi på att övertyga politiska
motståndare om en arbetslöshetsförsäkrings nödvändighet. Vi kunna ändå ha
nytta av erfarenheterna från ett land, där denna nödvändighet är så
allmänt känd, att den kan sägas stå utanför diskussionen. Framför allt
kan man aldrig för ofta bli erinrad om att tillsvidare och sålänge inte
all arbetslöshet är av tillfällig och kortvarig karaktär, blir det stora
problemet för samhällena att förebygga arbetslösheten, d. v. s. att genom
offentliga åtgärder påverka näringslivet så att arbetstillgången blir mera
jämn eller att direkt skaffa medborgarna arbetstillfällen, då den
enskilda företagsamheten inte ser sig i stånd därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
