Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Karl Nilsson: Försvarsdiskussionens utgångsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 Karl Nilsson
blir i alla fall dess återverkan. Men efter Kelloggpakten "gripa ju
inga stater till krig". Alla komma i stället att "råka i krig".
I allmänhet utgår man ifrån att N. F. redan nu utgör ett skydd
för oss. Undertecknad anser däremot, att det största hotet mot
vår fred är vårt engagemang i N. F. i synnerhet med bibehållande av
våra rustningar. Även om vi formellt frånsagt oss militära
sanktioner, och även utan rustningar är vårt engagemang en fara — så
länge andra stater äro så starkt rustade, d. v. s. så länge kriget är så
nära. Våra råvarutillgångar och våra industriella reserver ha värde,
även om de icke bevakas av militär.
När Sverge 1920 anslöt sig till N. F. särskilt efter påtryckning
från socialdemokratin, så var detta ett riktigt steg. Det var
visserligen ett experiment, men socialdemokratin får icke vara rädd för
experiment. Böra vi då utgå ur N. F. nu? Jag tror det inte. Inte
ännu åtminstone. Om ytterligare fem år måste den frågan ställas
under allvarlig omprövning, såvida inte läget verkligen "ljusnat".
Fortsätter rustningsskruven att gå i höjden, böra vi inte av
räddhåga, jag säger inte för våra traditionella utan för våra nya
fördomar, ta steget fullt ut.
N. F. har säkert betytt en del för freden hittills. Men på sin
huvuduppgift, nedrustningen, har det gått bet. Förbundet har stort
värde som internationell central men som politiskt instrument tycks
det inte duga.
Kelloggpakten har givetvis psykologiskt värde. Liksom de
bilaterala avtalen, generaliteten och fakultativa klausulen. Men några
pålitliga fredsgarantier äro de ej. Det bevisa rustningarna. I
nuvarande läge skulle även en ganska svag stöt slita sönder dem. "Och
är freden icke garanterad, så är kriget garanterat" (Bratt:
"Kampen om folken").
Jag övergår nu till frågan om avrustningen, den svenska och
den internationella. Man brukar i regel förebrå pacifismen, att den
icke räknar med makt. Detta är delvis berättigat, då det gäller
religiösa eller "samvets"pacifister; i fråga om politiska pacifister
saknar beskyllningen all grund. För oss är det självklart, att den
makt, med vars hjälp freden skall organiseras eller kriget kvävas,
måste vara större än den, som driver fram och uppehåller kriget.
Men vad vi högeligen betvivla är, att man med militära maktmedel
kan minska krigsriskerna eller organisera freden. Det är visserligen
sant, att rustningarna till en tid synas återhålla kriget, tjäna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
