Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Karl Nilsson: Försvarsdiskussionens utgångsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P or svarsdiskussionens utgångsläge 465
ävsikräckningsrnedel också. Men de alstra alltid genom sin
tillvaro en fruktan, som driver dem i höjden och därmed bidrar till
att framdriva kriget. Rustningarna försvinna inte av sig själva.
Vi vilja också ta upp kampen mot dem, men med politiska,
ekonomiska och psykologiska maktmedel. Och liksom varje annan armé
måste även pacifismens armé ha en huvudstyrka och en
huvud-riktni>ng för anfallet. Huvudstyrkan blir den organiserade
arbetarklassen, målet för anfallet erövringen av den politiska och
ekonomiska makten.
Jag kommer nu till den svenska avrustningen. Elof Lindberg
(Tiden, april 1930) har alldeles rätt, då han säger, att det inte för
närvarande finnes majoritet för ett sådant beslut. Men det är en
sak. En annan är om man överhuvud önskar en sådan majoritet.
Hur är det med de folkfrisinnade, och hur är det med
socialdemokraterna? Majoriteten bland väljarkåren i båda lägren torde önska
den, minoriteten önskar den icke. Vi ha inget annat att göra, än att
tills vidare fortsätta i fri tävlan. Men jag understryker ännu en
gång: de båda grupperna måste klart inse, att deras propaganda
måste bli diametralt olika.
Den svenska pacifismens huvudlinje är parlamentarisk och bör så
förbli. Så är det också i flera andra stater, där den parlamentariska
vägen synes stå öppen. Hen strävar alltså att vinna sitt mål med
folkets majoritet bakom sig. Vår riksdag har visserligen själv
sanktionerat även utomparlamentariska aktionsmetoder, nämligen
värnpliktsvägran, men denna linje kommer sannolikt att samla endast
ett fåtal — så länge det finns hopp att komma fram den andra
vägen. Stäckes detta, bli konsekvenserna oöverskådliga.
Jag anser svensk avrustning önskvärd och förutsätter dess
möjlighet. I kampen för detta mål bör man inrikta sig direkt på
av-rustning, men med lång Hd för avvecklingen. Det skapar största
reda och lugn på alla håll. Den långa men jämna avvecklingen har
också ofantlig betydelse för det stora problem, som ligger på
avrust-ningens botten: risker för ny beväpning, de "kinesiska generalerna",
som, Harald Åkerberg talar om. Det är omöjligt att här gå in på
detta problem, men man bör slå fast, att det finns. Men samma
problem finns också, om vi behålla våra rustningar. Mot en
fascistisk framstöt hjälper det föga, om armén är "statligt kontrollerad".
Den är i alla fall den plattform, som reaktionen först tar i
besittning.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
