Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Karl Nilsson: Försvarsdiskussionens utgångsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 Karl Nilsson
Åkerberg opponerar mot Lindberg, då denne säger, att en
skandinavisk avrustning "skulle medverka till att bryta den hypnos, i
vilken de milkära stormakternas folk nu befinna sig". Han pekar på
Tysklands tvångsnedrustning. Har då inte denna haft verkningar?
Är inte Tysklands nedrustning ett av de drivande motiven för den
avrustningskampanj som föres på olika håll med större eller mindre
intensitet ? Och hur skulle där gått under de första kritiska åren efter
fredsslutet, om det besegrade Tyskland fått behålla sin militärmakt?
Den nationella avrustningens motståndare bruka vara varma
anhängare av "den internationella avrustningen". Eftersom denna visat
sig komplett ofarlig för de nationella arméerna! Den nationella
av-rustningen är inget mål, den är en metod. "Avrustarna" tro inte,
att de direkt bryta någon hypnos, varken hos regeringarna,
parlamenten eller N. F. Men de tro, att de stäcka modet och
handlingskraften hos de grupper, som i andra länder arbeta för samma sak.
Jag skall nu försöka att sätta in den svenska avrustningen i ett
internationellt sammanhang. Det finns nämligen flera. Man
brukar betona, att fredsarbetet måste vara konstruktivt, syfta mot
fredsorganisation. Att man inte skall söka kväva kriget, utan
förebygga krigshot. Detta är en riktig princip, men det gäller inte
obetingat. Så länge man som för närvarande måste räkna med ett akut
krigshot, måste man också ta sikte på vad man skall göra inför detta.
I nuvarande läge ger den "konstruktiva" fredspolitiken en
organisation endast på papperet, ett papper, som betyder föga mot de
existerande starka rustningarna. Fredsarbetets första etapp måste vara
destruktiv, så sant som nedrustnings- och avrustningsarbetet är
destruktivt.
Ser man den svenska avrustningen ur internationell synpunkt är
den endast en etapp, även för Sverges del. Stanna vi där, ha vi
visserligen sparat pengar och även något tryggat vårt läge samt
givit övriga "avrustare" vårt stod, men vi få under inga villkor stanna
där. En svensk avrustning kan betyda så oändligt mycket mer.
Det är tyvärr typiskt för den nuvarande situationen, art det var
major Bratt, som själv står utanför arbetarrörelsen, som på allvar
återmförde generalstrejkstanken i diskussionen ("Kampen om
folken".). Sedan den skrinlagts av Fackföreningsinternationalen. Men
han tillämpar den på ett synnerligen olyckligt sätt. Han vill resa de
organiserade arbetarna mot anfallskriget men fortfarande exercera
dem för "försvarskriget". Tanken är orimlig.
fc>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
