Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Karl Nilsson: Försvarsdiskussionens utgångsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsdiskussionens utgångsläge 467
Det nuvarande läget är detta. I de stora militärstaterna både inom
och utanför N. F. äro arbetarna hårt bundna vid "krigssamhället".
När mobiliseringsklockorna ljuda fråga de inte efter anfall eller
försvar, de marschera endast ut till fronten eller stå kvar i fabriken.
Deras förbindelser med broderorganisationerna i andra länder
avklippas tvärt. De veta på förhand, att inte bära deras eget land utan
även de flesta andra stater äro starkt rustade. Äro däremot ett antal
stater avrustade, så veta de detta redan på förhand. De veta, att
dessa inte kunna gå ut i kriget. Men de veta också, att de avrustade
länderna hotas för sina råvarutillgångar och sina industriella
resurser.
I denna situation måste generalstrejken sätta in. Men mot kriget,
ett och odelbart. Efter avrustningens genomförande, följer logiskt
generalstrejkens organiserande. En avrustad stat har inget annat
val, ty den har inget annat försvar. Är generalstrejken organiserad
i ett avrustat land, så blir det generalstrejk och icke militärt hot.
Arbetarna i militärstaterna veta då, att de inte kunna bli ensamma
i strejken. Avmätningen ger generalstrejken den fasta
utgångspunkt, som den hittills saknat. Är däremot alla stater rustade, är
generalstrejkstanken utopisk.
Den tankegång som här skisserats söker anknyta till Socialistiska
arbetarinternationalens resolution i militärfrågan. Denna betonar
nämligen mycket starkt den direkta aktionens betydelse: "S. A. I.
förklarar, att det framförallt är den oavhängiga och direkta
aktionen från den internationella arbetarklassens sida, riktad mot de
kapitalistiska regeringarna, som kan föra framåt på avrustningens väg
(Brüssel, 1928). Även i Fack för eningsinternationalens sista
resolution (Stockholm 1930) betonas den direkta aktionens betydelse.
Annars påminner den väl starkt om de traditionella petitionerna till
Geneve. Detta är farligt. Arbetarrörelsen är den makt som väger
tyngst mot kriget, men den måste också vara medveten om sin makt.
Vägen härtill går åtminstone tillsvidare från Geneve tillbaka till
arbetarnas egna organisationer. Viljan till kamp får inte utbytas mot
något "tro och hoppas".
Men är generalstrejkstanken inte statsförnekande t Jo, i viss grad.
Det har alltid varit socialdemokratins styrka, att den varit
statsbejakande. Men det finns en gräns, en yttersta och absolut gräns:
kriget. Stannar den inte ovillkorligen där, blir den reaktionär.
Jag skall endast beröra en fråga ytterligare: frågan om internatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
