Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriarbetarne/domens mentalitet 479
måste därför bli av ett säreget kynne. När man talar om den
moderna ungdomen, tänker man kanske mest på jazzpalatsens,
fotbollsplanernas och biografernas ungdom. Man glömmer — hette det
vidare — att bland den förkättrade ungdomen finns stora skaror
pojkar och flickor, oim vilka man knappast kan säga, att de sakna
ideal, även om de stå verkligheten åtskilligt närmare än sina
föregångare. Jag tillåter mig citera vidare:
"Den socialdemokratiska ungdomsrörelsens ständigt växande armé
samlar en hel del av denna — man skulle kunna säga elit av den
moderna ungdomen under sina fanor. Den är illusionslös i så måtto,
att den icke drömmer om, att världen en gång skall kunna göras
om till ett paradis. Den är övertygad om, att det alltid kommer
att existera missförhållanden och strider, att det tusenåriga riket är
något, som avlägsnar sig allt längre bort, allt eftersom man tror
sig komma närmare. Men den har samtidigt en bergfast tro på, att
det ligger i människornas egna händer att göra sin tillvaro här på
jorden bra mycket drägligare, än den nu ställer sig för det stora
flertalet jordinnevånare. Och den hyser den fasta övertygelsen, att
det genom träget arbete så småningom skall kunna bringas reda och
ordning, i vad som nu är ren anarki. Denna ungdom försöker
komma till botten av problemen för att finna deras lösning. Den är
kritisk mot allt och alla och dess vördnad för auktoriteterna är blandad
med en god portion skeptiskhet. Den ser felen som begåtts, men
den vet också, att även den visaste kan fela, och den ser inte felen
för att klandra utan för att undvika att själv begå samma fel."
III.
Ungdomsklubbarna och framför allt de studiecirklar, som bildats
inom dem och ute i fackföreningarna äro, skulle man kunna säga,
industriarbetarungdomens naturliga fortsättningsskolor eller, om jag
skulle våga använda ett uttryck hos Maxim Gorki — deras universitet.
Där fullföljer den sin medborgerliga utbildning och uppfostran och
där utformas och fördjupas dess livsåskådning. Det säger sig självt,
att denna utbildning och uppfostran måste bli i viss mån ensidig.
Den tar närmast sikte på den politiska och sociala roli, som tilldelats
arbetarrörelsen. Teoretiskt rör den sig bl. a. om de socialistiska
systemen och lärosatserna. Eftersom dessa grunda sig på en kritik
av det bestående, s. k. kapitalistiska samhället, bringas de unga
arbetarna i opposition mot detta och de institutioner, som utgöra
grundvalarna för detsamma. I den vulgära hinkeanska agitationen, som
gjorde sig särskilt bred för ett par årtionden sedan, förenklades detta
problem till att gälla mer eller mindre teatraliska -utfall mot "tronen,
altaret och penningpåsen". Vår tids socialdemokratiska
arbetarung-dom har emellertid icke mycket gemensamt med den agitationen. Den
företräder visserligen en åskådning, hos vilken dessa tre mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
