Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 Sigfrid Hansson
kynne, insmög sig en dolsk misstänksamhet och ett underkuvat trots
i de unga sinnena. Befälet hade visserligen i sin makt att sörja för,
att den militära utbildningen icke led skada därav, men om det
förmådde att förankra utbildningen i en god medborgaranda hos de
värnpliktiga ynglingarna, lämnar jag därhän.
V,
I detta sammanhang kommer jag osökt in på frågan om den svenska
industriarbetarklassens och dess ungdoms ställning till vårt
försvarsväsen. Detta är en gammal fråga, men icke förty alltid lika aktuell.
Den fanns redan på den tiden, då den socialistiska arbetarrörelsen
ännu icke i lika hög grad som nu kunde betraktas som ett uttryck
för hela arbetarklassens politiska intentioner. Men det förhåller sig
å andra sidan otvivelaktigt så, att denna rörelse givit försvarsfrågan
den pregnans, som den numera har i egenskap av politiskt problem.
Nogav, till en början präglades den framför allt av en personlig
motvilja mot själva värnpliktstjänstgöringen. Då tog sig denna
motvilja ofta uttryck i emigrationen, även om orsakerna till denna
framför allt var att söka i de osäkra utkomstmöjligheterna och i det av
dem alstrade sociala missnöjet. Dåvarande sekreteraren i
Nationalföreningen mot emigrationen, doktor Adrian Molin, pekade på detta
förhållande i ett yttrande i emigrations frågan, som han avgav till
Emigrationsutredningen år 1910. Enligt doktor Molin var
värnpliktsbördan ingen självständigt verkande, men en mycket kraftigt verkande
faktor i emigrationen. De voro utan tvivel lätt räknade, menade han,
som reste till Amerika blott för värnpliktens skull. "Men det är
klart", fortsatte han, att om man har en hel del andra skäl för att
resa, så blir ofta värnplikten så att säga droppen, som kommer
kärlet att rinna över, och skall man under alla förhållanden resa, så är
det likaledes klart, att man gör det så, att man kommer från
värnplikt sövningarna". Om man får tro doktor Molin berodde
småfolkets avoghet mot värnplikten på den tiden mindre på de ekonomiska
uppoffringarna än på den vårdslösa behandlingen av den värnpliktiga
ungdomen. Den hade sina rötter tillbaka i den tid, "då skällsord och
svordomar, misshandel och orättvisa bestraffningar från befälets sida
tävlade om att göra de värnpliktiges liv outhärdligt". Den misstro
mot befälet, som det svenska beväringslivets tragedier hade avsatts
i folkmedvetandet, var i släkt med den allmänna allmogemisstron mot
ämbetsmännen, som enligt doktor Molin hade blivit vår
försvarsfrågas onda öde.
Dessa uttalanden datera sig som sagt ett tjugotal år tillbaka i tiden.
De äga kanske numera huvudsakligen värde som bidrag till
belysning av den tidens förhållanden. Den avoghet mot värnplikten, varom
doktor Molin talar, fanns icke blott hos industriarbetarungdomen
utan i lika hög grad hos allmogens ungdom. Hos den sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
