Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriarbetarungdomens mentalitet 489
Som enskild person och särskilt i det fall försörjningsplikt mot
någon annan icke förefinns, torde den unge industriarbetaren ofta
känna sig ungefär som mannen-som-gör-vad-som-faller-honom-in.
Hans frihetskrav har emellertid knappast någonting gemensamt med
bohêmens, och det ger sig nog i allmänhet mindre tillkänna i det sätt
varpå han inrättar livet för sig i timligt hänseende, som fastmera i
fråga om den andliga livsföringen. Det är också i sistnämnda
hänseende, som han har den största möjligheten att hävda frihetskravet.
Den styrka, varmed han förmår göra detta står ofta av allt att
döma i relation till en naturlig reaktion mot de ingrepp i den
personliga friheten, som han i egenskap av kollektivmänniska måste
underkasta sig.
Ute i arbets- och föreningslivet förefalla möjligheterna att
tillgodose frihetsbehovet vara tämligen problematiska. Icke ens i fråga
om valet av yrke eller sysselsättning existerar det en verklig frihet
för det stora flertalet industriarbetarungdomar. I alltför många fall
nödgas de träda ut på arbetsmarknaden såsom fatalister, utan
illusioner och utan utsikter att bliva i tillfälle att få ägna sig åt en
uppgift, som kan verka sporrande och befruktande på de personliga
egenskaperna och anlagen. De få merendels hålla till godo med de
förvärskällor, som ödet anvisar dem. Och väl inrangerade i det
moderna, mer eller mindre rationaliserade industriföretaget står det
klart för dem, att de strängt taget endast äro kuggar i ett väldigt
och invecklat maskineri. I stället för att kunna känna sig som
maskinens herre får t. ex. den unge tempoarbetaren ett mycket starkt
intryck av, att han är maskinens slav. Det personliga i arbetsprocessen
blir för en sådan arbetare så gott som intet.
Det är egentligen först, när det gäller ersättningen för arbetet och
vissa andra villkor, under vilka detta utföres, som vår tids
industriarbetare blir i tillfälle att hävda sig. Men detta kan endast i ringa
utsträckning ske individuellt. Även i detta hänseende måste
arbetaren känna sig och uppträda som kollektivmänniska. Som motvikt
mot kollektiviteten i företaget står kollektiviteten i fackföreningen.
Den sistnämnda förutsätter gemenskap i intressen och vilja hos
arbetskraftens ägare, men också personlighetens underkastelse under
gemenskapen. I motsats till det kollektiva arbetslivet erbjuder
emellertid föreningslivet vissa möjligheter för individen att göra sig
gällande. I fackföreningen kan den enskilde arbetaren i högre grad än
i arbetsföretaget bestämma över sitt öde. Han befinner sig i en
krets av jämlikar, förenade i solidaritet och broderskap. I den mån
han ger avkall på sin personliga frihet, sker det väl i regel godvilligt
och kännes icke som ett offer, utan som en gärd av omtanke om
allmänt väl.
Det torde icke vara svårt att finna jämförelsepunkter i det indu-
striella arbetslivet å ena sidan och värnpliktslivet å den andra. På
båda hållen dominerar det kollektivistiska; individen och
personligheten har inte mycket att betyda för mannen i ledet. Mekaniserin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
