Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 Sigfrid Hansson
gen, den stränga ordningen och disciplinen spela ungefär lika stor
roll i det industriella företaget som vid kompaniet och regementet.
Den unge industriarbetaren torde väl därför också ha lättare att
finna sig till rätta i militärtjänsten än lantarbetaren, bondsonen och
den s. k. herrskapspojken. Som industriell kollektivmänniska och
som fackföreningsmedlem har han redan lärt sig disciplin och
ordning i det gemensamma arbetet, och han behöver i regel icke lära
sig att gemenskapen i arbetet måste grunda sig på solidaritet och
kamratskap, d. v. s. på varje individs plikt att icke låta sina
insatser i denna gemenskap i första hand bestämmas av personliga
tycken och intressen, utan av ömsesidighet på gott och ont. Men
han har måhända en uppfattning om disciplinens utövande, som icke
alltid stämmer överens med det militära befälets. Den disciplin,
som han lärt sig i fabriken eller på verkstaden är nog också delvis
av annan beskaffenhet än den militära. Trots att det förhåller sig så,
att arbetarens fria vilja är ganska problematisk, när det gäller
förvärv smöjligheternas utnyttjande, har han dock en illusion av frihet,
som gör att han finner sig lätt till rätta med det disciplinära tvånget
i arbetet. Han förstår, att ett sådant tvång är ofrånkomligt, om det
kollektiva arbetet skall kunna bedrivas rationellt och till fördel även
för honom själv. Det neutraliseras ju för övrigt i viss mån av det
medinflytande över arbetsvillkoren, som han tillförsäkrat sig genom
sin fackförening. I militärtjänsten måste tvånget bli mera kännbart.
Disciplinen kännes därför hårdare och reaktionen blir följaktligen
kraftigare. Den militära disciplinen slår kanske också lätt över till
vad man kallar drill, och i så fall är det ganska naturligt att den
icke vinner genklang hos de unga mot militärtjänsten mer eller mindre
avogt stämda sinnena.
Jag vill emellertid gärna tro, att erfarenheten givit vid handen
att de unga industriarbetarna i allmänhet utan knot finna sig i den
disciplin, som är nödvändig när det gäller själva tjänsten. De
betrakta denna endast som en episod i sitt liv, som de tagit med i
räkningen såsom oundviklig, även om den inte varit efterlängtad. I
militärtjänsten känna de sig som kollektivmänniskor ungefär på
samma sätt som under det industriella arbetet eller i fackföreningslivet.
De äro på det klara med, att den militära arbetsgemenskapen kräver
i lika hög grad som den industriella arbetsgemenskapen ledning och
sträng ordning. Men liksom de utanför sitt industriella arbete känna
behov av att hävda sin personliga frihet, önska de utanför
militärtjänsten känna sig som fria medborgare i en fri och demokratisk stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
