Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pr åh läsarna 511
»Akten eder för sjörövarna» och ej heller det där, sorti de kalla och
beräknande hjärnorna arbeta med torra och hårda sifferkalkyler över, vad
som vinnes eller förloras i glimmande guld.
Pacifisternas sätt att med filmens hjälp visa »Krigets verkliga
ansikte» kan jag ej finna något fel på. Att det på en del håll kan bli
fråga om sentimentalitet skall villigt medges, men däri ligger väl ingen
större synd än den suggestion som våra agitatorer begagnade sig av
för 20—30 år sedan då det gällde att här i landet få arbetarna att
vakna till insikt om sin dåliga position i samhället. Åkerberg kan
förresten säkert konstatera, att de »verklighetsmänniskor», som Ture Nerman
och Edoff Andersson för honom tyckas vara, utan betänkande begagna
sig av både det sentimentala och det suggestiva. Säkert är i varje fall att
den ojämförligt största delen av dem som sett filmen Krigets verkliga
ansikte redan på förhand haft bättre begrepp om vad kriget i våra dagar
är än att de inbillat sig »att det skulle vara en lek, en fotbollsmatch!
där pojkarna på sin höjd skrubbade varandra på benen». Sådana
yttranden äro inga skäl att komma med i en allvarlig diskussion gent emot
en part som dock har rätt att bli tagen på allvar likaväl som Åkerberg
troligen gör anspråk därpå. Det är drift med andra människors
uppfattning om vad som kan leda till vårt gemensamma mål. Och den
som så driver med andra människors allvarliga uppfattning i en sak som
denna, ställer sig därmed utanför kretsen av dem som ha rätt att själva
bli tagna på allvar.
Åkerberg säger »att det behövs historiska perspektiv, ett realistiskt
grepp och framför allt organisation för att kunna besvara frågan om
krigets verkliga natur».
De historiska perspektiven, var det! Alla de som nu verka och ha sin
varelse i politiken ha väl redan från småskolan fått i sig tillräcklig
krigshistoria, alltifrån trähästen i Troja till inbördeskriget i Kina, för
att begripa att kriget vid tiden omkring »trähästen», och möjligen några
århundraden därefter, hade en uppgift att fylla som ett led i
folkförsörjningen och som ett medel för folken att komma ut i världen och
se sig omkring och såledies hade ett visst mått av berättigande, men
säg oss — vad har kriget för uppgift att fylla i detta hänseende i våra
dagar? Fyllde det någon sådan uppgift 1914—1918. Väl ej som ett led
i folkförsörjningen, som var mer än usel — även här i landet, och har
försörjningen sedan blivit bättre är det fredens, ej krigets förtjänst.
Att Åkerberg tror, att all vår personliga säkerhet till lands och vatten
beror på »kryssarna och de snabbgående torpedbåtarna», liksom att han
tycks ha en bergfast tro på denne »någon», som sagt, att
»världshandeln blomstrar i hägnet av Englands flotta», är ju endast i stil med hans
övriga »troende»! Stackars Ramsay MacDonald; vilket ansvar kommer
inte en eftervärld att vältra över på Dina axlar för allt vad Du pillrat
med Englands, U. S. A:s, Frankrikes, Italiens och Japans flottor i
detta nådens år 1930.
Och ändå skulle jag vilja slå vad med Åkerberg själv om en hacka,
att han i febr.—mars i år gick och var himla förbaskad på Frankrike-—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
