Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - In- och utrikes 27. 10. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 In- och utrikes
demokratiska partikongressens beslut, tycks tvinga till en mycket
mera djupgående inbördes diskussion och kanske till ett avgörande i
endera riktningen. Vore det från början självklart, att partiets
allmänna strävan för fred och avrustning bäst gagnas genom att
fortfarande undvika att skarpt fixera de olika linjerna, kunde väl arbetet
inriktas direkt på en sammanjämkning av de stridiga meningarna
kring ett handlingsprogram, som omedelbart skulle kunna förverkligas
av en riksdagsmajoritet. De socialdemokratiska utredningsmännen
äro inte på det viset "extremister", att denna möjlighet skulle vara
utesluten. Att Per Albin Hansson och Törnkvist inte äro det, torde
vara välkänt, men Elof Lindberg och Wennerström, som anses
representera "avrustarna" äro det inte heller i den mening som ordet
här har betydelse. Elof Lindberg är långt ifrån blind för den
mångfald faktorer, som till sist avgöra, om "isolerad avrustning" i ett
givet ögonblick är en god avrustningspolitik eller inte, och hans
insatser för att få upp frågan till aktualitet äro inte uttryck för en
politik på kort sikt. Hans sinne för det taktiska har aldrig heller
ansetts illa utvecklat. Förutsättningarna för en diskussion om ett
"omedelbart handlingsprogram" saknas sålunda inte.
Men det finns starka skäl som tala för att hålla
sammanjämkningssynpunkterna tillsvidare i bakgrunden. Efter de många
meningsbytena i allmänna ordalag mellan förkämparna för den "isolerade"
och för den "internationella" avrustningen torde det inom partiet
vara ett behov att få dessa båda "avrustningslinjer" konkret
utformade och motiverade. Det är ingalunda klart, vad en isolerad
avrustning eller en gränsvakt utan krigsmässiga uppgifter skall anses
innebära, inte heller under vilka inre och yttre betingelser den av
olika anhängare förordas. Men lika säkert är, att ingen svensk
socialdemokrat ännu utformat det "positiva försvarsprogram", som
väl får anses vara ett komplement till uppfattningen att
avrustningen måste dröja, tills den blir internationell. Skall den
"internationella solidariteten" medföra, att vi solidariskt följa med i en
kapprustning, eller finns det några hållpunkter för ett omdöme om vad
solidariteten kräver utan hänsyn till styrkan av andras rustningar
och alltså till de tnångdebatterade riskerna? Det får inte från
början anses uteslutet, att sedan de olika tankegångarna mera grundligt
genomarbetats, problemen kunna te sig i ett annat ljus än förut och att
någon väg, som ännu inte är skönjbar, erbjuder sig till ett
samförstånd, som inte bara är enighet om en oklar formulering och inte
heller bära en taktisk kompromiss för ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
