Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Arthur Engberg: En springande punkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 En springande punkt
möjligheten att armén själv skulle bli bättre skyddad mot
angriparens vapen än den civila befolkningen bakom densamma — med den
möjligheten kunde Jaurês naturligtvis icke räkna. Hans bild av
kriget var bilden av medborgarhären, formande front mot invasionen
och genom sina insatser skyddande hemmen, barnen, kvinnorna och
åldringarna mot förstörelsen. Ett krig där en nations stora centra
skulle bli värnlösa offer för angrepp från luften och där ingen
mobilisering av folkkraften skulle kunna skapa skydd åt folket bakom
fronten, ingick icke i de förutsättningar, varmed han räknade.
Det är här vi ha den springande punkten. "Folkhären" är icke
och kan icke längre utgöra ett skydd för civilbefolkningen. Den
kan icke längre fylla sitt förnuftiga ändamål. En fullständig
omvälvning har skett i teknikens värld. Flygvapnet i sin kombination
med de giftiga gaserna som förstörelsemedel har faktiskt inom
krigskonsten betytt en revolution med större räckvidd än vad eldvapnens
uppfinning på sin tid betydde. Det förfärliga faktum, att nationer
kunna förstöra och förgifta varandra över härarnas huvuden har
radikalt omgestaltat hela diskussionsläget i försvarsfrågan. Ty kan
man icke längre anse, att den mobiliserade folkkraften förmår bereda
befolkningen bakom fronten något skydd mot förstörelse och
förintelse, så tvingas man erkänna, att problemställningen blivit en helt
annan.
De fyra stora försöken att avvärja luftanfall över London, Paris,
Milano och Lyon ha samtliga givit till resultat att det icke går
att skydda en stor städs befolkning mot dylika angrepp. Men kan
man icke bereda våra städers och industrisamhällens befolkning skydd
mot angrepp från luften, så blir för de industrialiserade staternas
medborgare den naturliga frågan denna: vad i all världen tjänar då
försvarsväsendet till? Att kosta på sig försvarsanstalter, som icke
utgöra något skydd för befolkningen, är ju en meningslöshet.
Krigets väsens förvandling har alltså på ett oanat sätt aktualiserat
Viggo Hörups fråga: "Vad tjänar det till?" Och frågan har fått
aktualitet för såväl de stora som de små nationerna. Känslan av att
ur den nya tekniken vuxit fram ett förstörelsens vidunder, mot vilket
de traditionella försvarsmedlen icke hjälpa, blir med var flyende dag
allt starkare i tänkande kretsar.
Det säger sig dock självt, att de små nationernas försvarsproblem
i och med denna utveckling måste te sig tröstlösare än någonsin. Var
deras utsikt att kunna värja sig liten redan förut, så måste den nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
