Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Ernst Wigforss: Ungdomens uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 Ernst Wigforss
Det betydelsefulla i denna diskussion om nationalekonomins
uppgifter är inte frågan om en vetenskap överhuvud har att ge råd eller
säga hur människor böra handla. Kan vetenskapen avgöra vad som
är "ekonomiskt riktigt", "den ekonomiska välfärden" eller dylikt, är
det tämligen betydelselöst, om nationalekonomen efteråt lägger till
eller inte lägger till en uppmaning att förverkliga detta goda.
"Vore det så att vi ägde en ekonomisk och social värdesfär tillgänglig för
vår forskning, då är vår vetenskap förvisso mäktig att giva politikerna
objektiva ekonomiska normer, och då ha vi ingen anledning att dölja undan denna
vår lyckliga förmåga genom förvirrande påståenden om motsatsen. Kunde
vi med någon rimlig mening fixera villkoren för ett ekonomiskt
befolkningsoptimum, kunde vi bestämma principerna för den rättvisa eller mest ekonomiska
skattefördelningen, kunde vi fastställa betingelserna för den största
samhälleliga vinsten av bytet och produktionen o. s. v., då är vår vetenskap
normativ. Men det är just det vi icke kunna. Det är en bristande insikt på denna
fundamentala punkt, som förklarar mycket av den oklarhet i principfrågor, som
råder i vår vetenskap. Här finns icke, såvitt vi kunna se, plats för någon
halvhet. De ständiga försöken kunna tros lyckade blott på grund av
självbedrägeri."
Det inte minst intressanta i Myrdals bok är nu att han utför sin
kritik genom att historiskt följa teoriernas utveckling och söka komma
till klarhet över de källor, varifrån "den politiska spekulationen inom
nationalekonomin" har sin upprinnelse. Problemet är i grund och
botten ett och detsamma, men det kommer tillbaka i olika gestalt och
kritiken samlar sig kring "värdeidén, frihetsidén och
hushållningsidén". Före den mera detaljerade framställningen av de ekonomiska
teorierna får man emellertid dels ett inledningskapitel om Politik i
nationalekonomin, dels en allmän teckning av Den idéhistoriska
bakgrunden, med naturrätten och utilitarismen såsom de avgörande
dragen. Till synes oförsonliga motsatser ha de faktiskt verkat i samma
riktning: att skapa den idé om en rationell och vetenskaplig moral,
som går igen i nationalekonomernas rationella och vetenskapligt
bestämbara ekonomiska värden. Huvudpartiet av boken upptages sen
av de fyra kapitlen om Den klassiska värdeläran, Den nyklassiska
värdeläran, d. v. s. gränsnytteläran, Frihandelsläran — inte bära i dess
speciella tillämpning på utrikeshandeln utan i dess allmänna form
av läran om det fria bytet —, Läran om folkhushållningen och om det
sociala värdet samt slutligen Finansläran. Avslutningskapitlet om
Nationalekonomin i politiken utgör så ett försök att visa upp, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
