Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - In- och utrikes 26. 11. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 In- och utrikes
och strax efter fredsslutet jämte den därpå följande depressionen
i raden av vanliga konjunkturcyklar av välkänd typ, eller om man
gav den sista stora krisen en särställning, tvingades man att i
främsta rummet rikta sin uppmärksamhet på de våldsamma
ändringarna i den allmänna prisnivån och alltså i pengarnas värde. Men
dessa ändringar i penningvärdet återfördes allt allmännare till de
olika staternas, centralbankernas och affärsbankernas guld- och
kreditpolitik. De tidigare konjunkturväxlingarna såg man nu i samma
ljus och tyckte sig ha kommit deras hemlighet på spåren. Det var
naturligt, att man på många håll skulle dra slutsatsen, att en
penning- och kreditpolitik, inriktad på att bevara en konstant prisnivå,
skulle väsentligen kunna förebygga de periodiska växlingarna i den
ekonomiska aktiviteten. Och det praktiska exemplet på en sådan
penningpolitik tyckte man sig redan ha i det sätt, varpå den
amerikanska centralbanken behärskade penningvärdet och stabiliserade
välstånd och konjunktur alltifrån år 1923. Krisen 1929—1930 har
fört oss tillbaka i de gamla kända och upprörda farvattnen. Den
"konjunkturlösa" kapitalismen är åtminstone tills vidare en dröm.
GULDET SOM VÄRDEMÄTARE har också fått en törn.
Återgången till guldmyntfot har ju motiverats på många olika sätt.
Det skäl som väl fortfarande får anses väga tyngst, är behovet av
en gemensam internationell måttstock, som ger de olika staternas
valutor ett fast förhållande till varandra. Man vet vad dollarn eller
marken eller francen eller pundet äro värda i svenska kronor. Men
under diskussionerna efter kriget spelade det en lika stor roll, att
man i guldet tyckte sig iha ett ankare, som skulle hindra den
allmänna prisnivån att komma i drift. Kriget och krisåren därefter
ansågos ha gett skrämmande exempel på varthän det ledde med en
reglering av penningvärdet, lagd i svaga människors händer. Det
ekonomiska livet måste skyddas för ingrepp från "politiken", och
som ett led i räddningsarbetet ingick en reglering av
penningvärdet, som verkade "automatiskt", d. v. s. endast följde de
naturliga svängningarna i guldvärdet.
Resultatet är inte lysande. Från våldsamma prisstegringar har
guldmynt foten visserligen räddat oss. Men det minst lika
ödesdigra prisfallet ha vi desto grundligare fått smaka. Från mitten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
